Träning i Brux

För kanske trettonde året i rad har jag tränat i Brux. Efter att vi i Strömsberg dissade Idre så kom vi på min och Tonys inrådan upp hit. Det var ett rätt så bra val. I år åkte jag upp efter tävlingen i Grönklitt för att få lite mer varierad skidåkning.

Det är dock länge sedan jag åkte i ett Brux som hade ett större snödjup, visserligen var vi i början med Strömsberg här i månadsskiftet november/december, lite senare alltså men det kunde ju vara fullt med snö i dalgången i mitten av november då också. Tråkigt att man inte kan åka lite längre turer både upp mot Klinken och ner mot Funäs. Längden på spåren räckte ju till ändå, dock blir ju träningen upp och ner på Kläppen lite speciell.

Mikaela funderade varför så många skidåkare bedrev träningen nere på konstsnön när det gick att åka upp. Jag hade väl inget svar på det men det är väl kanske ett socialt fenomen inom längdskidåkningen. Det är ju 10 gånger finare där uppe på fjället men lite jobbig träning självklart. Är man i Brux så vill man väl utnyttja den fina terrängen? Kanske lite tufft för motionärer att klättra upp men tror nog att dom flesta skulle gilla det.

Det var som skrivet inte mycket snö men Kläppen var okej och blev bättre med mer snö under veckan. Jag åkte både i hårt och lugnt tempo för att få ut det mesta av träningen. Lugn träning, både klassiskt och stakning med sällskap, Hårt i form av klassiskt, skate och stakning. Om man bara håller sig till den intensitet man ska så funkar backarna riktigt bra, och det är ju 10 gånger finare än att snurra på ett konstsnöspår.

Representativ bild för träningsmiljön.

//Stefan