Skateintervaller!

Jag väljer ju mitt sällskap med gott omdöme när det är dags för skateintervaller även om det inte är så ofta. För en och en halv månad sedan blev jag ordentligt plågad av Maria på Lugnet. I kväll var det med Ronny på den kvarvarande (fantastiskt) konstsnön i Avesta. Tyvärr (eller bra) så pistades den sista snön ut medan vi körde. Fint men mjukt. Vi jagade på med intervaller på mellan en och fem minuter och jag tappade lite där det var mjukt och benen blev segare och segare. Men det kändes bra och jobbigt på rätt sätt.

Nu tar jag ledigt (lite grann) från kampen mot rasismen och för att krossa patriarkatet och på torsdag åker vi till Vålådalen för säsongens sista långlopp. Ett bra resultat skulle ju väga upp Vasan ganska mycket, så jag känner lite press.

//Stefan

Tillbakablick

Förra våren var jag verkligen helt slutkörd vid den här tiden. Förkylningar hit och dit hade förstört säsongen och efter ett missat Vasalopp hann jag med några få hårda pass före Årefjällsloppet. En tävling som ju gick ganska segt men var fin att åka. Efter alla besvikelser var jag verkligen inte sugen på att tävla vidare på skidor, träna är inga problem men att tävla utan att prestera är ärligt talat ganska värdelöst.

Efter Årefjäll bestämde jag mig att inte pressa kroppen i onödan, för mig betyder det att jag tränade nästan bara lugna pass av olika längd. Det blev en massa skidåkning på snö som låg länge den våren i Grönklitt vilket tydligen var vad jag behövde. I löpningen och på cykeln hade jag några A2 pass och jag tränade lite intervaller inför Dalarullen men egentligen var det ganska lugnt. och det fungerade bra! Kanske är det så här jag ska återhämta mig på våren, om jag någon gång kunde lära mig...

Sen gick ju träningen och tävlandet bra hela sommaren och hösten. Så blev det vinter och jag tränade i Brux en vecka, och tävlade fast planen inte var så. Fortsatte i december med att vara helt ur balans både i Älvdalen och Vålådalen. Samma sak som vintern före tänkte jag och vilade från tävlingar och hård träning ett tag och sen blev det ju en ganska bra långloppssäsong. Ingen fullträff och att missa på Vasaloppet var jävligt surt men jag fick ju ändå vara med och tävla.

Nu kommer det ett Årefjällslopp på lördag och jag har för en gångs skull tränat bra inför det. Hur motivationen och balansen är vet jag inte riktigt, men det ska bli intressant att se. Sen återstår att fundera vad man ska göra i framtiden? Sörja dom möjligheter man aldrig fick, dom man inte har eller dom man aldrig kommer att få? Eller något annat...

//Stefan

Och orienteringen är lite före...

...Eller mindre efter kanske?

Svenska Orienteringsförbundet har bestämt att samma tävlingstid för damer och herrar.  Langrenn.com skriver:

"båda könen ska värderas lika, dels ur en jämställdhetsaspekt och dels ur en fysisk aspekt där det inte finns några skäl för att damer ska ha kortare tävlingstid än vad herrar har i dag."

Det var väl ändå lite kul! Vi har ju det där med 3 och 5-milar kvar inom längdskidåkningen.

//Stefan

Vad gör det med vår syn på varandra?

Vi tar det får början. Flyktingsmugglare kan tjäna pengar på människor som vill ta sig till Europa PÅ GRUND AV att det finns väldigt få lagliga vägar in. Detta beror i sin tur på att vi EGENTLIGEN inte vill att flyktingar ska komma hit, i alla fall inte så många. Sen är det vissa länder som Sverige och Tyskland som försöker göra något bra, ibland...

Så vi lever med en mix av humanistiska och rasistiska drag på en ytterst schizofren kontinent. Inget nytt där!

En sak jag minns mest av 90-talets djurrättsrörelse och reaktioner på veganmat var att vissa på fullt allvar trodde att om man brydde sig om djur så kunde man inte bry sig om människor samtidigt. Ungefär på samma nivå som när ett litet barn får ett syskon och blir rädd att föräldrarna inte tycker om hen längre. Som att det skulle finnas en begränsad mängd kärlek.

Samma logik tycks ligga bakom mångas inställning till dagens flyktingar. I Danmark tar man det ett steg längre och gör lagstiftning av det. Ett danskat par har nu blivit dömda för att ha hjälpt en syrisk familj med två små barn. Från Hufvudstadsbladet:

"Lisbeth Zornig Andersen befann sig nära gränsorten Rødby för att hålla ett föredrag. Hon träffade en syrisk familj på sex personer inklusive två barn, det yngsta fem år.

– De var hungriga, törstiga, hade rest med gummibåt och var så nära sina familjemedlemmar som redan fanns i Sverige, beskriver hon.

Zornig Andersen ringde sin man, som kontaktade polisen som inte kunde svara på frågan om det är olagligt eller inte att ge skjuts åt familjen. Minst tre poliser såg, enligt henne, när hon plockade upp dem. En av dem svarade nej på hennes fråga om de tänker hindra henne.

Så hon körde familjen till hemmet i Köpenhamnsområdet där mannen, Mikael Rauno Lindholm, bjöd på bullar och kaffe. Sedan skjutsade han dem till Kastrup där han köpte biljetter och den syriska familjen tog tåget över Öresund till Sverige.

För det här har de dömts till böter på 45 000 kronor, eller drygt 6 000 euro."

Så vad gör det här med synen på våra medmänniskor? När kampanjer förs mot ensamkommande flyktingbarn. Snart blir det väldigt lätt att inte bry sig om den som inte är flykting också...

//Stefan

Motlutsstakning på Lugnet

Det blev tre timmar på Lugnet idag, bergsget-Niclas och Ronny var sällskap. Lite hård stakning, första intervallerna sedan förkylningen. Oväntat bra.

//Stefan

Tränat igen

Helvete vad seg man är efter en vecka med sjukdom och vila!

Stakade i alla fall en och en halv timme sent igår efter jobbet och det var väl skönt om än jättesegt. Då gick löpningen idag bättre. Visst var det hög distanspuls men jag var inte så där helt trött i kroppen. Dock dog mina ben efter en dryg timme då jag provade ett par tunna Salomonskor, sprang mycket asfalt och grus så det blev lite väl stumt tänker jag. Men bra att vänja benen.

Nu siktar jag mot att göra ett bra Årefjällslopp som säsongsavslutning, jag har ju aldrig varit i nån form där men även om jag tappat en vecka nu så har jag tränat hela vintern. Så det borde funka. Jag tänkte ju åka Birken också men det hindrade förkylningen så nu har jag en massa lediga dagar att fylla med träning. Förhoppningsvis nån tävling typ Vårpoffen före det också. Nu hoppas jag bara att Ronny och Niclas vill släpa runt mig i spåren så den där formen infinner sig.

//Stefan

Sjuk men försiktig

Blev rejält ont i halsen efter Vasan och det tycks sitta i ett bra tag. Skönt med en förklaring till det dåliga resultatet men nu måste man ju komma igång med träningen snart igen. Som vanligt så tänkte jag avsluta säsongen med Årefjällsloppet och förhoppningen var väl att göra det med lite tävlingsform för ovanlighetens skull. Dom första tre åren det loppet gått har jag ju mest laddat med förkylningar kring/efter Vasan, således inte så mycket form där alls. I år har jag ändå tränat fram till Vasan så utgångsläget är bättre bara jag blir frisk.

Efter förra säsongens många förkylningar och en vår där jag knappt orkade/vågade träna intervaller så lovade jag mig att inte tävla om jag inte kunde göra ett bra resultat. Nu kan ju ett bra resultat vara olika och i bland är målet med en tävling god träning men i slutändan är det sällan kul om man inte presterar. Tycker jag höll min plan i somras och höstas på ett bra sätt, rullskidor som löpning. Faktiskt så var det många tävlingar som gick riktigt bra, minus materialproblem i rullskidåkningen då. När skidtävlingarna började i november så gick det inte bra, det fortsatte i december och även om dålig form kan ha en massa olika orsaker så var det inte så jag tänkte att det skulle gå!

I Brux borde jag enligt min plan inte ha tävlat och i Vålådalen borde jag kanske inte ens ha startat men efter ju gjorde jag någonting klokt till slut. Stod över Axa skimaraton. Och det gav resultat att inte tävla med en trött kropp! Visserligen dålig kropp på Vasan men mycket bättre säsong än förra året. Så nu är det bara att fortsätta på den kloka vägen, men det är tråkigt att inte få träna...

//Stefan

Vasaloppet 2016

Jag tycker att jag laddade upp på så bra sätt jag kunde. Kände mig pigg dagen före när jag testade lite form i startbacken men ändå blir det ett katastrofalt resultat.

Starten var inga problem, kunde väl gått lite hårdare in mot backen men hade en okej position. Sen var jag ganska seg i backen fast det gick sakta, ingen fara tänkte jag, bättre att inte bränna för mycket före myrarna. Väl uppe så var jag inte speciellt pigg men försökte jobba på, det bet inte så bra och då var spåren bra mycket lättare lite längre bak. Kämpade på med låg puls och det kändes att kroppen inte hade en bra dag. Okej, åk med låg puls, plocka placeringar smart och spar energi till andra halvan tänkte jag.

Jag plockade bra med placeringar mellan Mångsbodarna och Risberg och det gick faktiskt rätt bra uppför och Risbergsbackarna kändes ganska bra men sen var jag ganska seg.

Från Evertsberg och in hade jag riktigt bra skidor med vad hjälper det när kroppen stänger av helt. Dessutom fick jag väldigt ont i armbågarna som man kan få av stakning på asfalt. Känslan var att jag hade kört ett Vasalopp dagen före. Och jag har inte en aning om varför...

//Stefan

Vasauppladdning

Det blev lite löpning följt av två vila dagar innan jag körde intervaller igår morse. Var uppe tidigt före jobbet och skatade 9 + 9 + 7 minuter i lagom hård A3 intensitet. Kände mig lite piggare i benen faktiskt och det brukar indikera att formen är okej. Att det blev skate beror väl mest på att jag ville spara på överkroppen till söndag men ändå få upp pulsen, sen är det ju kul också när benen funkar.

Nu gäller det att göra i ordning alla skidor, packa allt så åker vi upp i morgon till Sälen för skidtester med Ronny och Fredrik. Det blir väl kanske ett lätt löppass idag också i nysnön. Det verkar bli ett intressant skidföre i årets Vasalopp!

//Stefan