...Tog sig märkliga uttryck i lördags. Till slut så blev det fyra timmar på Lugnets 800-meters slinga, det var speciellt på många sätt. Efter två och en halv timme undrade Ronny om vi skulle köra tre eller fyra timmar. Självklart skulle vi köra fyra, och det gick ju bra.
I söndags var jag i Bollnäs och tävlade. Det gick väl sådär av lite olika orsaker, främst att jag tränade fyra timmar dagen före samt att vi inte hade något spår att värma upp på. Det blir lite jobbigt att bara staka när man värmt upp med löpning. 8 x 750 flacka meter stakade vi och det kändes bra dom tre sista varven, alltid något. Stort tack till Rehns BK för tävlingen och hoppas att den återkommer före jul kommande säsonger, för det behövs. Självklart så stakade jag några timmar efter tävlingen, ganska behagligt med en flack bana som omväxling.
Resultat hittar ni här.
Efter tränandet och tävlingen har jag varit ganska trött så det blir en lugn vecka nu. Lite skidåkning i Avesta och sedan första långloppet i Grönklitt. Ska bli inspirerande.
//Stefan
torsdag 25 december 2014
torsdag 18 december 2014
Träning på snö i Falun
En slinga på 800 meter på Lugnet gör många skidåkare väldigt glada just nu, eller i alla fall nöjda med att kunna genomföra sin träning på snö. Den är inte sådär platt heller, så det ger lite att snurra där. Idag blev det 2.10h skate följt av diverse hård stakning med allt för lite vila mellan passen. God sparring får man också. Försökte till en början köra riktigt hårt på dom korta stakintervallerna, lyckades väl med det och blev trött så jag tog det lite lugnare sen. Avslutade med några lugnare drag på 10 minuter. Mycket nöjd.
Nu blir det väl träning på snö på lördag och sen tävling i Bollnäs på söndag. Jag tror att det blir bra.
//Stefan
Nu blir det väl träning på snö på lördag och sen tävling i Bollnäs på söndag. Jag tror att det blir bra.
//Stefan
måndag 15 december 2014
Björnjakten dag 2
Valde som vanligt att staka från i år ett ganska oinspirerande utgångsläge. kände mig ganska trött före start. Öppnade lite halvlugnt första kilometern men ökade snart och körde om dom framför. Och det gick bra och snabbt. Tror jag fick lite draghjälp av ledaren i 19-20. Sen blev jag tröttare. Passerade ändå 10 kilometer snabbare än skatloppet dagen före, måste vara något slags rekord? Tappade nog ganska mycket på att inte ha någon draghjälp sista 10 kilometerna. Nöjd med att jag kunde åka snabbt i 5 kilometer. Drygt 3.30 minuter efter Suther sov vann och var snabbast dag 2.
//Stefan
//Stefan
lördag 13 december 2014
Björnjakt dag ett, skate
Idag åkte vi 10 kilometer fristil och resultatet blev katastrofalt, för att vara en skidtävling. Tävlingsformen är riktigt dålig men det som förstörde idag var att benen var helt tokstumma från första skateskäret. Nästan så att jag hade det svårare på dom lättåkta partierna. Tråkigt och jag vet inte riktigt vad det beror på. Om inget konstigt händer med kroppen till i morgon så kommer jag att staka 15 kilometer jaktstart, där har jag ju lite högre kapacitet så det lär bli roligare.
//Stefan
//Stefan
torsdag 11 december 2014
Rullskidåkning och kommande Björnjakt
Jag sliter med formen fortsatt och den är verkligen inte tävlingsduglig. Nu spelar det mindre roll den här tiden på säsongen men det har varit så här nästan en månad nu. Slutat av förra veckan tränade jag en del på snö och det tycks bli ett år med snöjagande igen. Körde ett 10 kilometers stakrace mot Pontus i Älvdalen och blev slagen med 1 minut. Inte bra det men jag hängde med hyfsat första halvan och det gick fort. Med tanke på hur kroppen kände sig så får det vara okej.
Det blir tävlingar i Älvdalen till det här helgen som vanligt och som vanligt den här säsongen så har jag inte lyckats träna några skateintervaller den senaste tiden heller. Idag till exempel, tänkte ta ut skaterullskidorna och köra några stenhårda uppför. Men nej, hade verkligen inte lust med det så det blev ett långloppsstakpass på 4 mil istället. Blandat A2/A3. Så vi får se vad det blir av helgen, på söndag får jag i alla fall staka, även om dom skulle få för sig att ändra till fristil.
//Stefan
Det blir tävlingar i Älvdalen till det här helgen som vanligt och som vanligt den här säsongen så har jag inte lyckats träna några skateintervaller den senaste tiden heller. Idag till exempel, tänkte ta ut skaterullskidorna och köra några stenhårda uppför. Men nej, hade verkligen inte lust med det så det blev ett långloppsstakpass på 4 mil istället. Blandat A2/A3. Så vi får se vad det blir av helgen, på söndag får jag i alla fall staka, även om dom skulle få för sig att ändra till fristil.
//Stefan
onsdag 10 december 2014
The Shortest Straw
Den 22 augusti nästa år gigar Metallica i Göteborg. Det kommer inte att låta så här bra, men nästan!
//Stefan
//Stefan
måndag 8 december 2014
Bevara sveriges årstider!
Om sd bara lovar att återinföra årstider så ska jag nog att rösta på dom i vår. För det måste ju vara invandringen som lett till att årstiderna försvunnit? Om dom bara kunde åka tillbaka till sina hemländer där det inte finns årstider så kunde vi få tillbaka våra traditionella årstider! Men det vågar väl ingen tala om i det här landet!
//Stefan
//Stefan
söndag 30 november 2014
Första skidmånaden till ända.
November alltså, jag vill verkligen åka skidor på snö då om jag nu ska vara skidåkare. 37.50h skidåkning blev det så jag får väl vara nöjd, i tillägg 15.25h stakning på rullskidorna. Lite löpning och styrka naturligtvis men verkligen en skidmånad. Och nu är det bara fyra och en halv månad skidåkning kvar, ska bli roligt.
//Stefan
//Stefan
fredag 28 november 2014
Segt tävlande och mycket tränande...
...Väl uppe i Brux visade sig kroppen vara riktigt seg/tom när jag värmde upp med klassiska intervaller på torsdagen, kändes ju sådär. Kanske borde jag inte ha startat men klassisk stil innebär ju att man kan staka och 10 kilometer är ju kort. Tyvärr hade jag tänkt att åka klassiskt uppför och det blev ju inte så muntert då en seg kropp ger extra sega ben hos mig. Stakade väl ändå mycket på det sista varvet men det var nog säsongens enda tävling med fästvalla. Jag är trots detta inte missnöjd med tävlingen och det kommer att gå fortare i vinter. Dessutom hade jag riktigt bra glid och fin träningsvärk i armarna morgonen efter.
Fristilsloppet borde jag helt enkelt inte åkt. Helt tom på energi. På söndagen blev det stakning på den del av tävlingsspåret som inte sprinten gick på, 3.30h var ganska brutalt för musklerna med den kuperingen. Men ni vet hur man säger, - det som inte dödar behöver inte nödvändigtvis vara nyttigt...
På måndagen blev det ytterligare ett långpass i nyfallen kramsnö på rullskidbanan. 3.20h klassiskt med ruggskidor som hade perfekt fäste följt av lite skating. Resultatet blev trötta ben. Det blev stakintervaller uppför Kläppen i år också i form av 20x2 minuter, dvs backen upp, lite flackt där uppe plus motlutet upp från Djupdalsvallen. Kunde alltså skida dom tre sista dagarna på Kläppen. Fyllde på med distansstakning och lite klassiskt samt skate. Mycket nöjd med träningen.
Nu väntar med största sannolikhet stakning på rullskidorna. Och för alla som står och stakar på 2:or så rekommenderar jag dom att åka till Brux, staka backarna där och sedan fundera över ett par saker...
//Stefan
Fristilsloppet borde jag helt enkelt inte åkt. Helt tom på energi. På söndagen blev det stakning på den del av tävlingsspåret som inte sprinten gick på, 3.30h var ganska brutalt för musklerna med den kuperingen. Men ni vet hur man säger, - det som inte dödar behöver inte nödvändigtvis vara nyttigt...
På måndagen blev det ytterligare ett långpass i nyfallen kramsnö på rullskidbanan. 3.20h klassiskt med ruggskidor som hade perfekt fäste följt av lite skating. Resultatet blev trötta ben. Det blev stakintervaller uppför Kläppen i år också i form av 20x2 minuter, dvs backen upp, lite flackt där uppe plus motlutet upp från Djupdalsvallen. Kunde alltså skida dom tre sista dagarna på Kläppen. Fyllde på med distansstakning och lite klassiskt samt skate. Mycket nöjd med träningen.
Nu väntar med största sannolikhet stakning på rullskidorna. Och för alla som står och stakar på 2:or så rekommenderar jag dom att åka till Brux, staka backarna där och sedan fundera över ett par saker...
//Stefan
tisdag 18 november 2014
Mot Brux...
...Snart. Tävlar i klassisk stil på fredag och kanske fristil på lördag. Sen ska jag förhoppningsvis staka några dagar. Sällskap uppskattas.
//Stefan
//Stefan
söndag 16 november 2014
Mer långloppsträning
För fjärde helgen i rad blev det 54 kilometer stakning i A2/A3 intensitet. I dag i följe av Niclas E och Nicklas J. Vi var väl ganska jämna så det blev bra sparring. Efter en lugn träningsvecka för att hämta hem all träning gjord i Torsby så har kroppen ett bra överskott samtidigt som den är lite seg. Seg och hård är också asfalten numera och det sliter på både stavspetsar och armar. Är trots det mycket nöjd med träningen som dessa tretimmarspass ger, förmodligen fortsätter jag med dom på snö eller asfalt fram till att långloppen på snö börjar. Överlag så har träningen fungerat nästan lite för bra den här barmarkssäsongen, det är alltså bara att fortsätta att göra rätt.
Nu blir det snö så fort som möjligt för att få lite grundträning inför skidtävlingarna. Tävlingarna i Brux är jag fortfarande ambivalent inför, jag behöver verkligen inte tävla än men samtidigt är det kul och bra träning. Med tanke på att jag har viktiga tävlingar under hela mars så kanske man ska spara lite på kroppen. Sen ska man ju komma ihåg att stakning på asfalt funkar lika bra som snö, med tröga hjul då.
//Stefan
Nu blir det snö så fort som möjligt för att få lite grundträning inför skidtävlingarna. Tävlingarna i Brux är jag fortfarande ambivalent inför, jag behöver verkligen inte tävla än men samtidigt är det kul och bra träning. Med tanke på att jag har viktiga tävlingar under hela mars så kanske man ska spara lite på kroppen. Sen ska man ju komma ihåg att stakning på asfalt funkar lika bra som snö, med tröga hjul då.
//Stefan
fredag 14 november 2014
Sleep Now In The Fire...
Det går ju inte så bra för SSF. Sponsoravtal med McDonalds och nu ska ett stridsflygplan visas under VM i Falun. Nu har ju jag inga högre tankar om idrottsrörelsen på toppnivå men här försvinner ju lite mer av respekten. Det enda goda lär väl vara att det hela får Björn Ferry att framstå som en intellektuell gigant (i längdskidvärlden). Förmodligen har han räknat ut det.
//Stefan
//Stefan
söndag 9 november 2014
fredag 7 november 2014
Jagat timmar i tunneln...
...Ni vet hur det är. Man funderar över sin träning. Försöker göra det bästa av situationen. Maler mil efter mil och kör några intervallpass. Kommer hem och läser in sig på dom senaste längdskidnyheterna. Och man är i den lägre änden av skalan! När fan blev 750 timmar lite? Och har dom glömt Alsgaard?
Sweski.com refererar till en norsk debatt om hur mycket träning som behövs. Den norska landslagschefen Vidar Löfshus definierar nivåer:
"- Vårt önska är inte att kommunicera extrema träningsmängder. I skidförbundet menar vi att antalet timmar inte är det viktigaste, men kvalitén på träningen. Frode Estil var i den ena ändan av skalan och vann guld med 750 träningstimmar, Martin Johnsrud Sundby är i den andra ändan."
Det känns ändå på något sätt bra att man tränar lika lite som Frode...
//Stefan
Sweski.com refererar till en norsk debatt om hur mycket träning som behövs. Den norska landslagschefen Vidar Löfshus definierar nivåer:
"- Vårt önska är inte att kommunicera extrema träningsmängder. I skidförbundet menar vi att antalet timmar inte är det viktigaste, men kvalitén på träningen. Frode Estil var i den ena ändan av skalan och vann guld med 750 träningstimmar, Martin Johnsrud Sundby är i den andra ändan."
Det känns ändå på något sätt bra att man tränar lika lite som Frode...
//Stefan
söndag 2 november 2014
Bättre långloppsträning
Samma runda som förra helgen, 54 kilometer och drygt 400 höjdmeter. Niclas var utbytt mot Ronny W. Jag var seg till en början men sen fungerade det bättre. Melingsbacken gick snabbt och hela turen några minuter fortare än senast.
Nu blir det träning i Torsby några dagar för att åka på snö.
//Stefan
Nu blir det träning i Torsby några dagar för att åka på snö.
//Stefan
lördag 25 oktober 2014
Seg långloppsträning
Idag stod A2/A3 stakning i runt 3 timmar på programmet. Niclas E och Nicklas J var sparring. Vi startade i Trättsbo utanför Norberg och körde i lugn A2 fram till gamla vägen mellan Norberg och Fagersta. Därifrån ganska lugn A3 till toppen innan vi rullade ned mot Fagersta. Jag kände mig ordentligt seg och släppte lite i backen för att inte döda armarna i början av passet. Kanske var det styrkepasset för några dagar sedan som satt i eller så var jag bara trött i kroppen. Det blev en lång bit A2 nötande till Ängelsberg och Nicklas J var så stark i sitt dragjobb att jag lät dom gå iväg nån minut en vända. Piggnade till mot vändningen i Ängelsberg och A3 draget upp till toppen på backarna efter Ombenning funkade bra.
Vi fortsatte i A2 fram till Fagersta för att ta Melingsbacken och där kör vi så hårt det går varje gång. Nu hade vi lite mera kilometer i kroppen än vanligt men det började bra i alla fall. Pigg första 10 minuterna sen stack Niclas och Nicklas i motluten. Jag rullade upp på dryga minuten efter dom, helt okej med tanke på känslan i kroppen. Vi avslutade så klart med A2 till Trättsbo och hade då varit ute drygt 3 timmar och 5 minuter. Hårt och bra pass. Hoppas vara piggare nästa gång.
//Stefan
Vi fortsatte i A2 fram till Fagersta för att ta Melingsbacken och där kör vi så hårt det går varje gång. Nu hade vi lite mera kilometer i kroppen än vanligt men det började bra i alla fall. Pigg första 10 minuterna sen stack Niclas och Nicklas i motluten. Jag rullade upp på dryga minuten efter dom, helt okej med tanke på känslan i kroppen. Vi avslutade så klart med A2 till Trättsbo och hade då varit ute drygt 3 timmar och 5 minuter. Hårt och bra pass. Hoppas vara piggare nästa gång.
//Stefan
fredag 24 oktober 2014
måndag 20 oktober 2014
Haninge Trail 2014
Jag stod till vänster på gräset vid startlinjen och tittade förundrat mot höger och dom löpare som frivilligt tycktes välja en 10-15 meter längre löpväg. Så såg inte min plan ut och jag avsåg följa den. Nu ska väl ändå en löpstjärna som Hugo vara ursäktad, han är ju mer bohem än Gunde.
Jag startade försiktigt och lät ganska många löpa förbi mig. Gick också försiktigt i motuten första kilometerna. Kände efter 4 kilometer att jag nog kunde ligga på lite hårdare, ökade men planen var ändå att hålla igen lite uppför för att ligga på utför och platt. Någonstans här blev det också väldigt lerigt och blött, konstigt nog var det riktig seg mälardalslera som spåret (mestadels) gick på även i skogen. Och den är jag ju bekant med. Det var nog också en bana med ovanligt branta, men inte så långa motlut. Så det tog på benen.
Hade mer eller mindre sällskap fram till halva loppet var gjort då jag löpte ifrån dom. Tyvärr så såg jag ingen att jaga och resten av loppet löpte jag ensam. Konditionsmässigt funkade det väldigt bra, benen var också okej. Passerade 10 kilometer utan att vara tröttare och nu var bara planen att ligga på så hårt som möjligt så länge som möjligt. Banan fortsatte att vara inspirerande lerig fram till det var 3 kilometer kvar då vi kom in på ett irriterande lättlöpt spår. Fick höra från UltraMange att Niclas bara var 1 minute före mig. Tyvärr hjälpte inte det då mina vader var riktigt stumma, så det vara bara att kämpa in i mål. Nöjd med 1.17h ändå.
Bästa löptävlingen i år även om jag löpte bättre utför i Sälen. Lite sliten av stenhård sprättande skidgång i fredags och inte riktigt så van att löpa snabbt flackt. Å andra sidan, orkade hur bra som helst och backarna var kontrollerade hela tiden. Salomons S-lab Sens SG gav hur bra bett om än lite för tunna för mig. Dessutom så var ju det leriga underlaget till min fördel (bäst är jag ändå när det är mer trixig stig eller obanat). Och att tävlingen kommer i en viloperiod gör ju att jag har lite överskott att bränna på en tävling. Tror att jag för tillfället har maximalt 3 minuter snabbare tid i kroppen med lite bättre draghjälp och mer offensiv start. Och självklart en bättre tävlingsform som jag aldrig brukar ta ut på barmarkssäsongen.
Resultat hittar ni här.
Det blev 6 löptävlingar i år med en sen start i början av augusti när cyklingens tävlingssäsong var över för mig. Startade uselt i Vildmarks15 och avslutade bra, där i mellan blandat (ofta under loppen). Ingen fjällmara i år heller men turen runt Jämtlandstiangeln i juli var ju ett bra test. Nästa år blir det Axa, så då lär jag löptävla lite mer lite tidigare. Men man vet ju inte, det finns ju cykeltävlingar och rullskidtävlingar också och så länge jag inte kommer ner på 35 minuter på en platt mil så lär jag vara långt från toppen. Nu lär jag fortsätta göra allt jag kan för att staka lite snabbare i vinter.
//Stefan
Jag startade försiktigt och lät ganska många löpa förbi mig. Gick också försiktigt i motuten första kilometerna. Kände efter 4 kilometer att jag nog kunde ligga på lite hårdare, ökade men planen var ändå att hålla igen lite uppför för att ligga på utför och platt. Någonstans här blev det också väldigt lerigt och blött, konstigt nog var det riktig seg mälardalslera som spåret (mestadels) gick på även i skogen. Och den är jag ju bekant med. Det var nog också en bana med ovanligt branta, men inte så långa motlut. Så det tog på benen.
Hade mer eller mindre sällskap fram till halva loppet var gjort då jag löpte ifrån dom. Tyvärr så såg jag ingen att jaga och resten av loppet löpte jag ensam. Konditionsmässigt funkade det väldigt bra, benen var också okej. Passerade 10 kilometer utan att vara tröttare och nu var bara planen att ligga på så hårt som möjligt så länge som möjligt. Banan fortsatte att vara inspirerande lerig fram till det var 3 kilometer kvar då vi kom in på ett irriterande lättlöpt spår. Fick höra från UltraMange att Niclas bara var 1 minute före mig. Tyvärr hjälpte inte det då mina vader var riktigt stumma, så det vara bara att kämpa in i mål. Nöjd med 1.17h ändå.
Bästa löptävlingen i år även om jag löpte bättre utför i Sälen. Lite sliten av stenhård sprättande skidgång i fredags och inte riktigt så van att löpa snabbt flackt. Å andra sidan, orkade hur bra som helst och backarna var kontrollerade hela tiden. Salomons S-lab Sens SG gav hur bra bett om än lite för tunna för mig. Dessutom så var ju det leriga underlaget till min fördel (bäst är jag ändå när det är mer trixig stig eller obanat). Och att tävlingen kommer i en viloperiod gör ju att jag har lite överskott att bränna på en tävling. Tror att jag för tillfället har maximalt 3 minuter snabbare tid i kroppen med lite bättre draghjälp och mer offensiv start. Och självklart en bättre tävlingsform som jag aldrig brukar ta ut på barmarkssäsongen.
Resultat hittar ni här.
Det blev 6 löptävlingar i år med en sen start i början av augusti när cyklingens tävlingssäsong var över för mig. Startade uselt i Vildmarks15 och avslutade bra, där i mellan blandat (ofta under loppen). Ingen fjällmara i år heller men turen runt Jämtlandstiangeln i juli var ju ett bra test. Nästa år blir det Axa, så då lär jag löptävla lite mer lite tidigare. Men man vet ju inte, det finns ju cykeltävlingar och rullskidtävlingar också och så länge jag inte kommer ner på 35 minuter på en platt mil så lär jag vara långt från toppen. Nu lär jag fortsätta göra allt jag kan för att staka lite snabbare i vinter.
//Stefan
onsdag 15 oktober 2014
Träning och snart Haninge Trail
Hej, hej alla Tigrar, skidåkare och övriga varelser som läser min blogg. Vi har nu kommit till den där tiden på året när man halv tio på kvällen ligger utslagen framför tvn efter att man har tvingat sig att genomföra den planerade bålstyrkan. Dvs vi som inte får varken åka till glaciärer där solen alltid lyser eller pga en bil inte ens kommer till Torsby. Vi får hålla tillgodo med långloppsstakpass i norra Västmanland. Men inte misströsta, har vi Rembo-Nicklas (för vilken begreppet uppvärmning inte existerar) med oss så blir det djävligt hårt ändå.
Så jag har fortsatt att beta av hårda pass, och efter igår kändes det som att det räcker. Så nu lite vila och sedan något kul på söndag, Haninge Trail. Jag hoppas på mera regn och att benen blir lite lättare tills dess. Rudanspåren har jag nog inte besökt sedan våren 2004 tror jag, då på skidor i vårföre.
//Stefan
Så jag har fortsatt att beta av hårda pass, och efter igår kändes det som att det räcker. Så nu lite vila och sedan något kul på söndag, Haninge Trail. Jag hoppas på mera regn och att benen blir lite lättare tills dess. Rudanspåren har jag nog inte besökt sedan våren 2004 tror jag, då på skidor i vårföre.
//Stefan
tisdag 7 oktober 2014
Senaste 7 dagarna...
...Kör mitt höstupplägg nu. Ungefär som vanligt, det går bra och jag blir väldigt trött.
1 okt. Stakning 4h på tröga hjul, impulser på slutet. Kändes lätt. // Styrketräning med tunga vikter.
2 okt. Skate A2/A3 småkuperat. Okej för att vara första hårda skatepasset. // Stakintervaller på 2:or. 3x4min som race + 60/30 och 30/30. Segt i början, bättre på slutet.
3 okt. Löpning 2.30h, väldigt lugnt. // Klassiska intervaller på 4:or. 5x4.30min + 3x2.30min, kändes lätt att klättra.
4 okt Långloppspass med Nicklas J och lite Avestagubbar, Melingsrundan. A2/A3 i 2.10h, ca 30min A3 uppför på 3/4or. Mycket bra tid i Melingsbacken. // Löpning 1.15h, återhämtning.
5 okt. Hackmora bergslopp + 2x5min på uppvärmningen. Gick inte så bra, jätteseg i första backen. // Stakintervaller 6x5 min med Niclas E runt Lugnet och mot Skuggarvet. Orkade bra på några men i branterna var armarna ganska slutkörda, härdande.
6 okt. Löpintervaller 30 min 70/20 i ett block. Bättre och bättre under passet. // Bålstyrka 30min.
7 okt. Löpning 2.10h väldigt lugnt. // Stakintervaller med Nicklas J och Ronny kuperat på 2:or. Lite olika längd. Mycket bra tryck i 30 minuter sedan tom i kroppen.
I morgon ska jag ta det lugnt och staka 4 timmar och sedan kanske det blir intervaller på torsdag igen.
//Stefan
1 okt. Stakning 4h på tröga hjul, impulser på slutet. Kändes lätt. // Styrketräning med tunga vikter.
2 okt. Skate A2/A3 småkuperat. Okej för att vara första hårda skatepasset. // Stakintervaller på 2:or. 3x4min som race + 60/30 och 30/30. Segt i början, bättre på slutet.
3 okt. Löpning 2.30h, väldigt lugnt. // Klassiska intervaller på 4:or. 5x4.30min + 3x2.30min, kändes lätt att klättra.
4 okt Långloppspass med Nicklas J och lite Avestagubbar, Melingsrundan. A2/A3 i 2.10h, ca 30min A3 uppför på 3/4or. Mycket bra tid i Melingsbacken. // Löpning 1.15h, återhämtning.
5 okt. Hackmora bergslopp + 2x5min på uppvärmningen. Gick inte så bra, jätteseg i första backen. // Stakintervaller 6x5 min med Niclas E runt Lugnet och mot Skuggarvet. Orkade bra på några men i branterna var armarna ganska slutkörda, härdande.
6 okt. Löpintervaller 30 min 70/20 i ett block. Bättre och bättre under passet. // Bålstyrka 30min.
7 okt. Löpning 2.10h väldigt lugnt. // Stakintervaller med Nicklas J och Ronny kuperat på 2:or. Lite olika längd. Mycket bra tryck i 30 minuter sedan tom i kroppen.
I morgon ska jag ta det lugnt och staka 4 timmar och sedan kanske det blir intervaller på torsdag igen.
//Stefan
måndag 6 oktober 2014
Kvällsuppgift
1. Kan ni tänka er några skillnader mellan att producera kunniga och reflexiva elever och att producera vägar?
När ni skrivit ner ert svar gå vidare till fråga 2.
2. Förklara vad dom svenska borgerliga partierna menar med marknadsekonomi. Obs, svaret finns inte i kurslitteraturen.
Vänligen maila svaret på fråga 1 till följande adresser:
annie.loof@riksdagen.se
jan.bjorklund@folkpartiet.se
goran@kristdemokraterna.se
anna.kinberg.batra@riksdagen.se
Svaret på fråga 2 är vi alla andra intresserade av!
//Stefan
När ni skrivit ner ert svar gå vidare till fråga 2.
2. Förklara vad dom svenska borgerliga partierna menar med marknadsekonomi. Obs, svaret finns inte i kurslitteraturen.
Vänligen maila svaret på fråga 1 till följande adresser:
annie.loof@riksdagen.se
jan.bjorklund@folkpartiet.se
goran@kristdemokraterna.se
anna.kinberg.batra@riksdagen.se
Svaret på fråga 2 är vi alla andra intresserade av!
//Stefan
onsdag 24 september 2014
Träning i Sälen
Sälenfjäll igen, äntligen! Det blev 10 kilometer på Salomon Trail Tour, helt stum uppför och sedan riktigt snabb utför. Konstigt lopp. Dagen före, stakrace gamlavägen från älven upp till fjället. Kämpade tappert motåkare med jr-rull. Körde en del klassisk/stak/skatedistans.
Vi gjorde också ett långloppspass. Först 50 min lätt A3 stora vägen från älven, sedan en knapp timme A2 mot Norge och tillbaka för att avsluta med 3x6 minuter stakning max uppför. Nu hade båda mina träningskamrater gett upp så jag tog en timme till A2 stakning. Kände att jag vann lite mot jr-rullet den här dagen.
Avslutade igår med att löpa obanat 3.35h på fjället och ett klassiskt pass i Falun på vägen hem. Mycket bra och mycket trött.
//Stefan
Vi gjorde också ett långloppspass. Först 50 min lätt A3 stora vägen från älven, sedan en knapp timme A2 mot Norge och tillbaka för att avsluta med 3x6 minuter stakning max uppför. Nu hade båda mina träningskamrater gett upp så jag tog en timme till A2 stakning. Kände att jag vann lite mot jr-rullet den här dagen.
Avslutade igår med att löpa obanat 3.35h på fjället och ett klassiskt pass i Falun på vägen hem. Mycket bra och mycket trött.
//Stefan
söndag 14 september 2014
Klev av SM...
...Har känt mig lite dålig i halsen på morgonen dom senaste dagarna. Men eftersom det inte varit mer än lite så ville jag prova att starta i Värmdörullen/SM. Kändes bra på uppvärmningen då musklerna kändes utvilade och pulsen var som den skulle. Sen blev det start då och det gick naturligtvis riktigt hårt uppför startbacken. Funkade väl bra den branta delen men sen var jag lite stum av syra. Det blev ändå ett långt led av åkare så det var bara att hänga på. Kände mig inte piggare när vi passerade målet på väg ut på första varvet och hamnade i en jagande andragrupp. Jag försökte gå fram och höja farten men det kändes som kroppen inte riktigt fick syre och halsen börjad bli svullen. Tyvärr fortsatte det här under resten av det första varvet och även om chansen fanns att gå ikapp täten så ville inte kroppen. Beslutade mig att kliva av när vid första varvningen då jag verkligen inte ville förstöra dom kommande veckorna i onödan.
Idag är jag lite ansträngd i halsen men inget värre, så det var nog rätt beslut. Däremot så känns det inget bra. Det är mycket roligare att fullfölja och även om det inte går bra så får man bra träning och kan dra fram några andra. Det var i alla fall inspirerande med ett större och bättre startfält som gav en ordentlig höjning av farten på loppet. Hoppas nu att flera återkommer till detta fina arrangemang kommande år.
//Stefan
Idag är jag lite ansträngd i halsen men inget värre, så det var nog rätt beslut. Däremot så känns det inget bra. Det är mycket roligare att fullfölja och även om det inte går bra så får man bra träning och kan dra fram några andra. Det var i alla fall inspirerande med ett större och bättre startfält som gav en ordentlig höjning av farten på loppet. Hoppas nu att flera återkommer till detta fina arrangemang kommande år.
//Stefan
tisdag 9 september 2014
Tränar intervaller...
...Och liknande. Stakintervaller på tävlingsrullskidorna idag. Siktar mot Rullskid-SM/Värmdörullen på lördag. Hoppas på toppform. Utgår från syrafest i startbacken. Kom och titta! Det är alltid intressant, speciellt målgångarna!
//Stefan
//Stefan
söndag 7 september 2014
Respekt Folkpartiet
Att kampanja "Ja till invandring - Nej till rasism" i valets slutskede när den borgerliga regeringsmakten är påväg att ryka, det är respekt!
//Stefan
//Stefan
tisdag 2 september 2014
Försöker vila
Augusti blev en bra träningsmånad igen. Jag åkte mera rullskidor än någon gång tidigare, stakade många hårda pass och löpte hyfsat mycket. Eftersom cykeln ofta blev stående så landade jag på låga 81 timmar, inräknat styrketräning. Det tror jag är bra men hade min ambition fått styra så hade jag nog cyklat mig över 100 timmar. Som en logisk följd av att jag tränade mycket i början av augusti så blev det en lugnare avslutning och ganska bra form på tävlingarna, gott så. Nu gör jag som brukligt dom senaste åren, tar en väldigt lugn period i början av september för att ha lite överskott in i höstträningen. Det betyder att jag tränade bålstyrka igår och lite A2 löpning och korta intervaller idag. Träningsbelastning är ju relativ.
Jag har även vilat från stakningen sedan Alliansloppet trots att jag inte var speciellt sliten. Det är nog nyttigt i längden ändå. Nästa stora uppgift är Värmdörullen om knappt två veckor, i år är det SM-status. Ska bli kul med lite snabbare skidor igen. Jag har också blivit lovad att SM-arrangemang kräver en tydlig och väl synlig mållinje. Så var det med det.
//Stefan
Jag har även vilat från stakningen sedan Alliansloppet trots att jag inte var speciellt sliten. Det är nog nyttigt i längden ändå. Nästa stora uppgift är Värmdörullen om knappt två veckor, i år är det SM-status. Ska bli kul med lite snabbare skidor igen. Jag har också blivit lovad att SM-arrangemang kräver en tydlig och väl synlig mållinje. Så var det med det.
//Stefan
måndag 1 september 2014
Extremhögerns syn på oss andra
Daniel Poohl skriver på Expo om extremhögerns världsbild. Anhängarna till nazistiska Svenskarnas parti är ute efter att mörda sina motståndare. Företrädare för fascistiska Sverigedemokraterna ringer polisen när journalister ställer frågor.
Poohl skriver intressant om grunden till detta beteende.
Extremhögern, Sverigedemokraterna och framför allt en del av dess sympatisörer, inräknade, tycker sig slå ur underläge. Sverige anses styrt en av pk-elit. Nationalisterna är vår tids dissidenter som via en finjusterad censurapparat förpassas till marginalen.
Det som är en naturlig del av demokratins spelregler (bortsett från de hot och det våld som även drabbar extremhögern) förvandlas i deras värld till en åsiktsdiktaturens repression.
Därför kan man slå tillbaka. Därför kan man hata och hota. För att de förtjänar det och för att man anser sig ha den moraliska rätten.
Det går, som Poohl skriver, inte att ha ett demokratiskt samtal på dom premisserna. Kritik betyder för dom högerextrema att man försöker tysta dom. Att föra diskussionen beväpnad med järnrör blir helt logiskt, det är självförsvar från deras sida. Att debattera med dessa grupper blir tämligen meningslöst eftersom svaret från Sverigedemokraterna alltid blir att "minska invandringen", samtidigt blir svaret från deras anhängare att du ska dö.
//Stefan
Poohl skriver intressant om grunden till detta beteende.
Extremhögern, Sverigedemokraterna och framför allt en del av dess sympatisörer, inräknade, tycker sig slå ur underläge. Sverige anses styrt en av pk-elit. Nationalisterna är vår tids dissidenter som via en finjusterad censurapparat förpassas till marginalen.
Det som är en naturlig del av demokratins spelregler (bortsett från de hot och det våld som även drabbar extremhögern) förvandlas i deras värld till en åsiktsdiktaturens repression.
Därför kan man slå tillbaka. Därför kan man hata och hota. För att de förtjänar det och för att man anser sig ha den moraliska rätten.
Det går, som Poohl skriver, inte att ha ett demokratiskt samtal på dom premisserna. Kritik betyder för dom högerextrema att man försöker tysta dom. Att föra diskussionen beväpnad med järnrör blir helt logiskt, det är självförsvar från deras sida. Att debattera med dessa grupper blir tämligen meningslöst eftersom svaret från Sverigedemokraterna alltid blir att "minska invandringen", samtidigt blir svaret från deras anhängare att du ska dö.
//Stefan
söndag 31 augusti 2014
Löptävling
Har haft en viloperiod från rullskidorna men sprungit lite har jag gjort. Provade en löptävling igår, åter igen i Gävle. Skogsmara kallade dom det för men dom flesta löpte nog halvmaradistansen och jag 10 kilometer. Tänkte få lite fart i benen. Och det funkade ganska bra i början kändes benen för första gången på länge lätta. Sen gick det väl halvbra. En kilometer stenig stig mitt på 10 kilometers banan drog ner farten ordentligt plus att jag löpte ensam andra halvan. Sista två kilometerna var musklerna ganska stumma så någon riktig fartökning blev det inte. Ändå skönt att ha något att bygga vidare på.
//Stefan
//Stefan
söndag 24 augusti 2014
Alliansloppet 2014
Det blev ganska bra tillslut, men jag tror jag är bättre på snö och har en relativt sämre form under sommaren. Det senare kände jag av i första backen. Sen var jag lite feg, dvs kroppen var i bättre form än vad jag trodde och jag borde naturligtvis kämpat mig lite längre fram och därmed kommit med andraklungan. Men, jag var istället stark under hela loppet och kunde ligga med framme i klungan och avsluta med en hyfsad spurt. Tyvärr var jag ganska pigg efter målgång.
I år rullade jag också lika bra som utlåningsskidorna och även om Skigo visade sig hålla lite bristfällig kvalitet för vissa av åkarna som fick skidor så kändes det lite mer rättvist. Men det är alltid svårt för en åkare som lägger sin tid på att träna istället för att söka optimala hjul. Såg inte till så många uppländska åkare men Jonas Henningsson håller i alla fall 70-talisternas fana högt, snabbt åkte han också.
Damloppet var lite intressant i år med egen start 20 minuter före herrarna. Självklart riktigt att damerna får (större chans) sina minuter av berömmelse men nu åkte förmodligen många under sin kapacitet rent tidsmässigt. Kanske det är av mindre betydelse egentligen men hur utvecklande är det damklassen i långloppen? Det lär ju inte alltid finnas en Charlotte Kalla som håller tempo. Och varför ska inte långlopp på skidor kunna vara ett undantag när dam och herr elit kör tillsammans? Något att fundera på.
//Stefan
I år rullade jag också lika bra som utlåningsskidorna och även om Skigo visade sig hålla lite bristfällig kvalitet för vissa av åkarna som fick skidor så kändes det lite mer rättvist. Men det är alltid svårt för en åkare som lägger sin tid på att träna istället för att söka optimala hjul. Såg inte till så många uppländska åkare men Jonas Henningsson håller i alla fall 70-talisternas fana högt, snabbt åkte han också.
Damloppet var lite intressant i år med egen start 20 minuter före herrarna. Självklart riktigt att damerna får (större chans) sina minuter av berömmelse men nu åkte förmodligen många under sin kapacitet rent tidsmässigt. Kanske det är av mindre betydelse egentligen men hur utvecklande är det damklassen i långloppen? Det lär ju inte alltid finnas en Charlotte Kalla som håller tempo. Och varför ska inte långlopp på skidor kunna vara ett undantag när dam och herr elit kör tillsammans? Något att fundera på.
//Stefan
tisdag 19 augusti 2014
Maria Rydqvist om den manliga normen av den svenska skidtränaren
När Svenska Skidförbundet förra våren presenterade tränarna för landslagsgrupperna undrade jag var kvinnorna fanns? Något stod inte rätt till. Det är uppenbarligen en fråga som borde lyftas mer och då också på förbundsnivå. En som har ägnat frågan mer reflektion och har egna erfarenheter från landslagsgrupperna är Maria Rydqvist. Dessutom har hon räknat på saken, ett som oftast oslagbart sätt att visa problematiken. Följande skriver Rydqvist på sin blogg:
Sedan Åsa Mattsson var tränare för damlaget för 20 år sedan har förbundets tränare, ledare och chefer bestått av 0 % kvinnor och 100 % män. Verksamheten har skapats, formats och styrts av män. År ut, år in.
2013 redovisade Svenska Skidförbundet (alla grenar) sifforna 51-0 i fördelningen kvinnor och män. 51 st män. 0 st kvinnor. Av Riksidrottsförbundets 70-talet representerade specialidrottsförbund fanns inget förbund som uppvisade fullt lika skev fördelning, fullt lika manlig dominans på ett så stort antal poster som just vårt förbund.
Det är uppenbarligen något som är riktigt snett i landslagens ledarorganisation när inte kvinnor inte släpps in/ser det som en möjlighet att satsa på en sådan karriär. Det mest skrämmande är att det förmodligen är så självklart med manliga landslagstränare så vi inte ens reflekterar över frågan. Vi som är aktiva i lokala förbund måste förmå våra ledare att ta med frågan och göra något centralt. SSF centralt måste i sin tur ha en plan för jämnare könsfördelning på tränarsidan (och förmodligen andra positioner också). I klartext betyder det att vi måste hitta kompetenta kvinnliga ledare och tillsätta färre kompetenta (utgår jag ifrån)manliga ledare. Om någon känner sig upprörd över detta förslag som faktiskt skulle minska karriärvägarna för män (som grupp) så betyder det bara att vi inte aktivt diskriminerar kvinnor längre.
Jag brukar ofta tänka att längdskidåkningen är en relativt jämställd idrott i Sverige. Kanske stämmer det ur ett åkarperspektiv, trots den ofta mindre andelen kvinnliga tävlingsåkare (liksom motionärer). Kanske tänker jag på relationen mellan manliga och kvinnliga åkare. Men tittar man lite vidare så vet jag inte? På ledarsidan har vi en extremt könssegregerad arbetsdelning. Tänk bara på vallare/testpiloter. Och har ni varit många läger med både manliga och kvinnliga ledare (föräldrar) där männen har lagat mat? Jo jag vet att det finns undantag men då är det ofta multitalanger som heter Ohlström eller Larsen, och dom kan tydligen allt.
Det går inte att undgå att tänka på alla tidigare kvinnliga skidåkare som i alla fall från 80-talets slut borde ha lotsats in i ledarpositioner och vad vi där tappat i kompetens. Det är också viktigt att minnas att även om svensk damskidåkning idag och dom senaste åren firat triumfer så har damerna under tidigare år haft en mycket begränsad status inom förbundet. Senast tror jag det var Anna Olsson som uttryckte det i en intervju om hur det var under hennes tidiga år i seniorlandslaget. Och medan jag skriver detta så sitter några (unga) kvinnor med tränar/ledarambitioner och väljer något annat än SSF...
//Stefan
Sedan Åsa Mattsson var tränare för damlaget för 20 år sedan har förbundets tränare, ledare och chefer bestått av 0 % kvinnor och 100 % män. Verksamheten har skapats, formats och styrts av män. År ut, år in.
2013 redovisade Svenska Skidförbundet (alla grenar) sifforna 51-0 i fördelningen kvinnor och män. 51 st män. 0 st kvinnor. Av Riksidrottsförbundets 70-talet representerade specialidrottsförbund fanns inget förbund som uppvisade fullt lika skev fördelning, fullt lika manlig dominans på ett så stort antal poster som just vårt förbund.
Det är uppenbarligen något som är riktigt snett i landslagens ledarorganisation när inte kvinnor inte släpps in/ser det som en möjlighet att satsa på en sådan karriär. Det mest skrämmande är att det förmodligen är så självklart med manliga landslagstränare så vi inte ens reflekterar över frågan. Vi som är aktiva i lokala förbund måste förmå våra ledare att ta med frågan och göra något centralt. SSF centralt måste i sin tur ha en plan för jämnare könsfördelning på tränarsidan (och förmodligen andra positioner också). I klartext betyder det att vi måste hitta kompetenta kvinnliga ledare och tillsätta färre kompetenta (utgår jag ifrån)manliga ledare. Om någon känner sig upprörd över detta förslag som faktiskt skulle minska karriärvägarna för män (som grupp) så betyder det bara att vi inte aktivt diskriminerar kvinnor längre.
Jag brukar ofta tänka att längdskidåkningen är en relativt jämställd idrott i Sverige. Kanske stämmer det ur ett åkarperspektiv, trots den ofta mindre andelen kvinnliga tävlingsåkare (liksom motionärer). Kanske tänker jag på relationen mellan manliga och kvinnliga åkare. Men tittar man lite vidare så vet jag inte? På ledarsidan har vi en extremt könssegregerad arbetsdelning. Tänk bara på vallare/testpiloter. Och har ni varit många läger med både manliga och kvinnliga ledare (föräldrar) där männen har lagat mat? Jo jag vet att det finns undantag men då är det ofta multitalanger som heter Ohlström eller Larsen, och dom kan tydligen allt.
Det går inte att undgå att tänka på alla tidigare kvinnliga skidåkare som i alla fall från 80-talets slut borde ha lotsats in i ledarpositioner och vad vi där tappat i kompetens. Det är också viktigt att minnas att även om svensk damskidåkning idag och dom senaste åren firat triumfer så har damerna under tidigare år haft en mycket begränsad status inom förbundet. Senast tror jag det var Anna Olsson som uttryckte det i en intervju om hur det var under hennes tidiga år i seniorlandslaget. Och medan jag skriver detta så sitter några (unga) kvinnor med tränar/ledarambitioner och väljer något annat än SSF...
//Stefan
fredag 15 augusti 2014
Träning i Falun
Ni vet var Västerfärnebo ligger nu va?
Åkte iväg till Falun i lördags efter jobbet då röken från branden tog lite väl hårt på halsen. En av många bra saker med Falun är ju kuperingen, inte som Sundsvall men bra nära. Det blev alltså några dagar med klättring. Jag bygger vidare på samma principer som förra säsongens träning, en av dessa är att träna så kuperat som möjligt.
Som tänkt så klättrade jag upp för backarna runt Lugnet på skateskidor i två timmar, kroppen var helt sänkt.
På söndagen stakade jag tre timmar A2, dvs tills jag slog ihop skidorna och gjorde en klinsmanndykning. Nackdelen med att inte ha uppmärksamheten på vägen blev uppenbar. Dessbättre var den mest utför hem och jag var osannolikt pigg. Det blev lite bålstyrka på kvällen efter att halvsovit några timmar.
Började måndagen med långa stakintervaller på 4:or från Lugnet upp till Kårestugan. Det är lite jobbigt i första branten. Avslutade dagen med en vertikal kilometer i Romme, tyvärr inte i ett svep.
Tisdagen ägnades åt arbetets alienationsprosess.
12x5 minuter löpning på Lugnets 15 kilometer var uppvärmning för onsdagskvällens stakintervaller med Niclas. Vi körde 2-minutare på tröga hjul typ nästan nerifrån stan upp till Kårestugan och sedan ett block från andra sidan. Jag höll på att dö av syran efter en minut på den första intervallen och så var första halvan av passet. Från andra sidan gick det lite bättre och Niclas blev trött också. Klart det plågsammaste pass jag genomfört med Niclas och vi har ju ändå hunnit beta av några hundra träningspass tillsammans. Bra att det går frammåt.
Det blev bara distansträning i går. Cykel i skogen och klassiks rullskidåkning. Nu är jag mest trött men siktar på intervaller i morgon också. Återhämtar mig med en bok med krönikor Andres Lokko, bra för att stärka mina kulturelitistiska tendenser...
//Stefan
Åkte iväg till Falun i lördags efter jobbet då röken från branden tog lite väl hårt på halsen. En av många bra saker med Falun är ju kuperingen, inte som Sundsvall men bra nära. Det blev alltså några dagar med klättring. Jag bygger vidare på samma principer som förra säsongens träning, en av dessa är att träna så kuperat som möjligt.
Som tänkt så klättrade jag upp för backarna runt Lugnet på skateskidor i två timmar, kroppen var helt sänkt.
På söndagen stakade jag tre timmar A2, dvs tills jag slog ihop skidorna och gjorde en klinsmanndykning. Nackdelen med att inte ha uppmärksamheten på vägen blev uppenbar. Dessbättre var den mest utför hem och jag var osannolikt pigg. Det blev lite bålstyrka på kvällen efter att halvsovit några timmar.
Började måndagen med långa stakintervaller på 4:or från Lugnet upp till Kårestugan. Det är lite jobbigt i första branten. Avslutade dagen med en vertikal kilometer i Romme, tyvärr inte i ett svep.
Tisdagen ägnades åt arbetets alienationsprosess.
12x5 minuter löpning på Lugnets 15 kilometer var uppvärmning för onsdagskvällens stakintervaller med Niclas. Vi körde 2-minutare på tröga hjul typ nästan nerifrån stan upp till Kårestugan och sedan ett block från andra sidan. Jag höll på att dö av syran efter en minut på den första intervallen och så var första halvan av passet. Från andra sidan gick det lite bättre och Niclas blev trött också. Klart det plågsammaste pass jag genomfört med Niclas och vi har ju ändå hunnit beta av några hundra träningspass tillsammans. Bra att det går frammåt.
Det blev bara distansträning i går. Cykel i skogen och klassiks rullskidåkning. Nu är jag mest trött men siktar på intervaller i morgon också. Återhämtar mig med en bok med krönikor Andres Lokko, bra för att stärka mina kulturelitistiska tendenser...
//Stefan
måndag 4 augusti 2014
Angående branden
Stakade 9 mil idag men det är oviktigt just nu.
Som ni vet så brinner hela skogen upp här. Det sprider sig just nu nordväst mot Norberg. 34 grader idag och ordentlig blåst har ställt till det rejält. Branden har hunnit till virsbosidan av skogen samt även hoppat runt/över Hördendesjön och vidare mot Karbenning. Det brinner inte överallt däruppe vad jag vet utan elden har just hoppat 1,5 till 2 mil idag. Det är alltså fullständig katastrof och så torrt att det kan börja brinna var som helst i skogen. Vindriktningen går mot Norberg fortsatt. Ni som inte har något i dom här trakterna att göra ÅK INTE HIT, det är fullt med nyfikna efter vägarna redan. Västerfärnebo klarar sig bra än så länge men småbyar i kanten på skogen börjar brinna ned nu.
//Stefan
Som ni vet så brinner hela skogen upp här. Det sprider sig just nu nordväst mot Norberg. 34 grader idag och ordentlig blåst har ställt till det rejält. Branden har hunnit till virsbosidan av skogen samt även hoppat runt/över Hördendesjön och vidare mot Karbenning. Det brinner inte överallt däruppe vad jag vet utan elden har just hoppat 1,5 till 2 mil idag. Det är alltså fullständig katastrof och så torrt att det kan börja brinna var som helst i skogen. Vindriktningen går mot Norberg fortsatt. Ni som inte har något i dom här trakterna att göra ÅK INTE HIT, det är fullt med nyfikna efter vägarna redan. Västerfärnebo klarar sig bra än så länge men småbyar i kanten på skogen börjar brinna ned nu.
//Stefan
lördag 2 augusti 2014
Vildmarks 15 2014
Det blev en ordentlig nedtur på dagens terränglopp. Banan var självklart fin som vanligt, dock inte mina ben. Värre än vanligt. Hittade lite trevliga människor efteråt så dagen var ju inte bara dålig.
För övrigt så håller Färneboskogen på att brinna upp här hemma, det är mycket tråkigt.
//Stefan
För övrigt så håller Färneboskogen på att brinna upp här hemma, det är mycket tråkigt.
//Stefan
onsdag 30 juli 2014
Medan bomberna faller över Gaza
Den israeliska statens företrädare hävdar att Hamas är ansvarigt för att så många palestinier dör. Men det faktum att ni släpper bomber på Gaza hjälper väl till?
//Stefan
//Stefan
tisdag 29 juli 2014
Och en gång till...
...Åkte upp till Norberg igår morse för att igen köra igenom (den här gången hela) Engelbrektsturen. Funkade fint, pigga ben och andra loopen som jag började med gick snabbt. Lite lugnare på första och sedan rullade jag någon mil till. Bra träning.
//Stefan
//Stefan
söndag 27 juli 2014
Engelbrektsturen 2014
Besviken. Startade bra och hade en lagom placering fram till Håbergsbacken. Var lite trött efter den och från Nordansjö fick jag kämpa några mil. Hade bra hjälp av skidkamraten Pontus Nordström och vi båda blev rejält pigga mot slutet av första varvet. Sen plockade vi hela tiden och cyklade riktigt fort. Punka med två mil kvar och där tog mitt lopp slut, bittert. Men klart bästa i år. Kanske finns en framtid som cyklist nästa år, naturligtvis i små mängder. Imponerande av Pontus som åkte in på 2.56h, dryga 20 minuter efter herrsegraren.
//Stefan
//Stefan
lördag 26 juli 2014
Och samtidigt i Norge...
...föreligger det ett terrorhot mot landet enligt norsk polis. Och det får man ju förstå att efter vad som hände för tre år sedan så är norrmännen vaksamma.
Det stundar svåra tider för norska män runt 30. Speciellt om dom har tydliga kännetecken som blont hår, en politisk bakgrund i ett högerextremt parti.
Eller, nej, så var det visst inte! Vi jagar lite svartskallar va? Men så sitter ju också Breiviks parti i regeringen...
//Stefan
Det stundar svåra tider för norska män runt 30. Speciellt om dom har tydliga kännetecken som blont hår, en politisk bakgrund i ett högerextremt parti.
Eller, nej, så var det visst inte! Vi jagar lite svartskallar va? Men så sitter ju också Breiviks parti i regeringen...
//Stefan
Och hjärtefrågan i Älvkarleby...
...tycks vara att få kalla vissa saker för negerboll! I alla fall enligt en lokalpolitiker som inte är från det rasistiska partiet (sd). Av alla problem som finns i Älvkarleby så valde hen detta. Väntar med spänning på vem som blir först med att förklara vikten av att fortsätta beskriva kvinnliga människor som horor?
//Stefan
//Stefan
torsdag 24 juli 2014
Tränar...
...i ett försök att kompensera för bristande talang. Fyra och en halv timmes stakning på tröga hjul idag, vägen till Fagersta är ju fin så inget att klaga på. Har varit väldigt trött sedan lägret i Åre, tydligen är sådant okej också? Det blev runt 32 timmar på 9 dagar (med 3 halvdagar) och det tycker jag är ganska lite. Men backarna sliter och jag är ganska säker att på att träningsbelastningen inte är det jag faller på till vintern.
Nu fortsätter jag träna lite lätt och sedan blir det Engelbrektstur till helgen. Sista cykeltävlingen för säsongen. Sen blir det löpning istället.
//Stefan
Nu fortsätter jag träna lite lätt och sedan blir det Engelbrektstur till helgen. Sista cykeltävlingen för säsongen. Sen blir det löpning istället.
//Stefan
fredag 18 juli 2014
Jämtlandstriangeln...
...Nästan 5 mil löpning gjorde jag igår. Storulvåns fjällstation till Sylarnas fjällstation, vidare efter ett kort stopp till Blåhammarens fjällstation. Ytterligare ett kort stopp och sedan en avslutande sträcka på ca 12 kilometer till startpunkten. Lite seg i starten och motvind men snart funkade benen bra och andra halvan gick i lätt A2 intensitet. Löpte med dom lätta Haglöfsskorna och det funkade bra. Visst var benen stumma på slutet men nöjd att kunna löpa så långt, vanligtvis är jag ju ute och lufsar mest obanat och då blir det inte så många kilometer. 4.40h tog turen.
Idag var jag dessvärre trött. Vi körde ett långloppspass bestående av 1.30h A2 stakning och sedan avslut uppför Ullådalsbacken. Pulsen var sjukt låg och musklerna helt tomma. Starkast var som vanligt Wånell. Kanske ska man inte köra ett sådant pass dagen efter en fjällmaratest, men å andra sidan så får jag ju vila nästa vecka. Nu är det bara en och en halv träningsdag kvar och sen får man hoppas att det är någon mer som vill åka upp till fjällen snart igen.
I morgon förmiddag ska jag jaga höjdmeter uppför Skutan, ett helt vanligt distanspass.
//Stefan
Idag var jag dessvärre trött. Vi körde ett långloppspass bestående av 1.30h A2 stakning och sedan avslut uppför Ullådalsbacken. Pulsen var sjukt låg och musklerna helt tomma. Starkast var som vanligt Wånell. Kanske ska man inte köra ett sådant pass dagen efter en fjällmaratest, men å andra sidan så får jag ju vila nästa vecka. Nu är det bara en och en halv träningsdag kvar och sen får man hoppas att det är någon mer som vill åka upp till fjällen snart igen.
I morgon förmiddag ska jag jaga höjdmeter uppför Skutan, ett helt vanligt distanspass.
//Stefan
onsdag 16 juli 2014
Åre
Tränat några dagar i Sveriges alpina centrum. Någon Näsrull blev det inte men jag var där tidigt på morgonen och gjorde en bra tid på den nya längre banan. Kändes bra men låg puls.
Här i Åre startade söndagen med att jag och Niclas löpte fyraminutare upp till toppen av Skutan. Start nere vid kabinbanan och kanske lite löpvänligare men inte nödvändigtvis den närmaste vägen. 13 stycken intervaller senare var vi uppe. Konstigt nog så var det jag som blev dagens bergsget och drog Niclas den övre halvan.
Långpass i klassisk stil och löpning på måndagen och sedan intervaller igår igen. Det mest prestigefyllda passet. Stakrace upp till Ullådalen på tröga skidor. Bergsget blev Anders Wånell, ung och lovande (mest lovande) sumpanåkare till vår förvåning. Andra vändan upp till Ullådalen körde jag nästan på samma tid och Niclas var nu först före Anders men nu tappade jag inte lika mycket. Sista intervallen blev upp mot Copperhill, en backe som uppenbarligen har asfalterats längre än för två år sedan. Här var jag starkast starx före Anders och en trött Niclas långt bak. Konstigt pass för min del. Gör om det den som vågar!
Idag är det halv träningsdag. 25 minuter klassikt A3 på morgonen och sedan vila (förutom lite styrka). I morgon: Jämtlandstriangeln.
Fick för övrigt en bok av Andrej Platonov på biblioteket i Åre idag. Tydligen uppskattas inte rysk litteratur i Åre. Får se vem jag ska ge den till.
//Stefan
Här i Åre startade söndagen med att jag och Niclas löpte fyraminutare upp till toppen av Skutan. Start nere vid kabinbanan och kanske lite löpvänligare men inte nödvändigtvis den närmaste vägen. 13 stycken intervaller senare var vi uppe. Konstigt nog så var det jag som blev dagens bergsget och drog Niclas den övre halvan.
Långpass i klassisk stil och löpning på måndagen och sedan intervaller igår igen. Det mest prestigefyllda passet. Stakrace upp till Ullådalen på tröga skidor. Bergsget blev Anders Wånell, ung och lovande (mest lovande) sumpanåkare till vår förvåning. Andra vändan upp till Ullådalen körde jag nästan på samma tid och Niclas var nu först före Anders men nu tappade jag inte lika mycket. Sista intervallen blev upp mot Copperhill, en backe som uppenbarligen har asfalterats längre än för två år sedan. Här var jag starkast starx före Anders och en trött Niclas långt bak. Konstigt pass för min del. Gör om det den som vågar!
Idag är det halv träningsdag. 25 minuter klassikt A3 på morgonen och sedan vila (förutom lite styrka). I morgon: Jämtlandstriangeln.
Fick för övrigt en bok av Andrej Platonov på biblioteket i Åre idag. Tydligen uppskattas inte rysk litteratur i Åre. Får se vem jag ska ge den till.
//Stefan
torsdag 10 juli 2014
Att betrakta sin granne som mindre värd
Israel bombar Gaza igen och kanske har redan 70 människor mist livet. Tredje gången på 6 år. Vad är det som gör att Israel anser sig ha rätt att döda palestiner?
I DN skriver Gideon Levy, israelisk journalist, om att den israeliska staten kanske inte har någon anledning att söka en rättvis fred:
"Lägg till repression och hemlighetsmakeri och du har en annan förklaring till avvisningspolitiken: Varför skulle någon sträva efter fred så länge livet i Israel är gott och så länge lugn råder? Det enda sättet den belägrade Gazaremsan kan påminna om sin existens är genom att avfyra raketer, och Västbanken hamnar bara på dagordningen när blod spills. På samma sätt beaktas det internationella samfundet endast när det försöker införa bojkotter och sanktioner, vilket i sin tur omedelbart genererar kampanjer med offerretorik och trubbiga – ibland även stötande – historiska anklagelser.
Detta är alltså den dystra bilden. Inte en strimma av hopp. Förändringen kommer inte att ske av sig själv, inifrån det israeliska samhället, så länge samhället fortsätter att bete sig som det gör. Palestinierna har gjort flera misstag, men deras misstag är marginella. På ett grundläggande plan är rättvisan på deras sida, medan Israel står för avvisningspolitiken. Israelerna vill ha ockupation, inte fred.
Jag hoppas bara att jag har fel."
Egentligen är det ganska enkelt. Så länge inte Israel anser att palestinerna samma rätt att likt israeler med flygbombningar döda misshagliga personer så anser inte heller Israel att palesitinerna har samma människovärde.
Den filosofiskt mer intressanta och aktuella frågan berör vem som har rätt att bruka våld. Speciellt i vår tid där det tävlas i att ta avstånd från våldsanvändning.
//Stefan
I DN skriver Gideon Levy, israelisk journalist, om att den israeliska staten kanske inte har någon anledning att söka en rättvis fred:
"Lägg till repression och hemlighetsmakeri och du har en annan förklaring till avvisningspolitiken: Varför skulle någon sträva efter fred så länge livet i Israel är gott och så länge lugn råder? Det enda sättet den belägrade Gazaremsan kan påminna om sin existens är genom att avfyra raketer, och Västbanken hamnar bara på dagordningen när blod spills. På samma sätt beaktas det internationella samfundet endast när det försöker införa bojkotter och sanktioner, vilket i sin tur omedelbart genererar kampanjer med offerretorik och trubbiga – ibland även stötande – historiska anklagelser.
Detta är alltså den dystra bilden. Inte en strimma av hopp. Förändringen kommer inte att ske av sig själv, inifrån det israeliska samhället, så länge samhället fortsätter att bete sig som det gör. Palestinierna har gjort flera misstag, men deras misstag är marginella. På ett grundläggande plan är rättvisan på deras sida, medan Israel står för avvisningspolitiken. Israelerna vill ha ockupation, inte fred.
Jag hoppas bara att jag har fel."
Egentligen är det ganska enkelt. Så länge inte Israel anser att palestinerna samma rätt att likt israeler med flygbombningar döda misshagliga personer så anser inte heller Israel att palesitinerna har samma människovärde.
Den filosofiskt mer intressanta och aktuella frågan berör vem som har rätt att bruka våld. Speciellt i vår tid där det tävlas i att ta avstånd från våldsanvändning.
//Stefan
söndag 6 juli 2014
Mörksuggejakten 2014
Måndagen ägnade jag åt att knappt kunna röra mig pga magsjuka. På tisdags morgon kände jag mig lite mer normal men kunde knappt äta. Så vad gör jag? En Red Bull och två små mackor och sedan staka i tre timmar. Fortsätter med lite cykelintervaller under veckan bara för att det är det enda högintensiva som fungerar. Med fungerar menar jag att jag i alla fall inte spyr under intervallerna, när man är klar spelar det ju ingen roll. Med den här inställningen till sin egen kropp så blir man ju efter några dagar lite trött. Men på det stora hela så gjorde inte dom här träningspassen dagens prestation något sämre.
Det var väl en chansning att starta i dagens Mörksugga men det var ju sol och dyr anmälningsavgift så...
Upp till Vidablick var jag mest seg och orkade inte alls gå på hårt. En mil efter att backen var avklarad började jag piggna till och efter en knapp timme så hade jag riktigt bra fart och jagade ifatt grupper hela tiden. Då starten trots allt var bättre än katastrofstarten på Lida Loop så hoppades jag väl på en kanske bättre prestation.
Nu blev aldrig benen så bra som i Stockholm och med 15 kilometer kvar så får jag kramp i baksida höger lår. Senast jag fick kramp var Bessemerloppet år 2000. Resten av loppet fick jag ta mig uppför mestadels med vänster ben och inte var jag så pigg när det planade ut heller. Bittert men en okej tid och med förutsättningarna så är det väl inte så mycket att säga.
Nu väntar jag mest på att resa till Åre och jaga höjdmeter.
//Stefan
Det var väl en chansning att starta i dagens Mörksugga men det var ju sol och dyr anmälningsavgift så...
Upp till Vidablick var jag mest seg och orkade inte alls gå på hårt. En mil efter att backen var avklarad började jag piggna till och efter en knapp timme så hade jag riktigt bra fart och jagade ifatt grupper hela tiden. Då starten trots allt var bättre än katastrofstarten på Lida Loop så hoppades jag väl på en kanske bättre prestation.
Nu blev aldrig benen så bra som i Stockholm och med 15 kilometer kvar så får jag kramp i baksida höger lår. Senast jag fick kramp var Bessemerloppet år 2000. Resten av loppet fick jag ta mig uppför mestadels med vänster ben och inte var jag så pigg när det planade ut heller. Bittert men en okej tid och med förutsättningarna så är det väl inte så mycket att säga.
Nu väntar jag mest på att resa till Åre och jaga höjdmeter.
//Stefan
onsdag 2 juli 2014
Summer Holiday vs Death Punk Sound
Bara för att sommarkänslan ska infinna sig på riktigt...
//Stefan
söndag 29 juni 2014
Stockholm Rollerski 2014
Det var en starkare toppbredd i årets herrklass på Stockholm Rollerski. Det gjorde att jag, som åkte en bit bak i tätklungan, fick känna av dragspelseffekten ordentligt under det första varvet. 500 meter stenhårt följt av 500 lite lugnare meter. Och då orkade inte jag hur länge som helst utan bara nästan in till första varvningen. Med tanke på att jag åkte till tävlingen med en trött kropp så var väl det ganska bra.
På andra varvet hamnade jag med en Ski Team Skåne åkare, en från Rullskidklubben (som tycktes kämpa väldigt hårt) samt Britta N. Tyvärr så var jag lite trött och funderade mest hur sjutton Britta kunde ha sånt bra tryck i plattstakningen. Dagens mest avklädde åkare Axel Bergsten körde om oss (pga en bruten stav) och där kanske man skulle ha provat hänga. Försökte i alla fall hjälpa till men ifatt kom skåningen Bergengren (på magiska hjul) med Annika på rulle. Skåningen rullade snabbt (på sina magiska hjul) och det var bara att försöka följa. Tyvärr gick jag ner i klungan mitt på sista varvet och han rullade iväg med Annika och vi hade inte en chans att följa.
Rullade i mål ganska tom men inte så trött i kroppen. Ganska missnöjd frånsett träningseffekten. Svårt att veta om det var bra eller inte, kanske inte så mycket att bry sig i? Ont i ryggen har jag som vanligt dagen efter så det blev bara en löprunda på två timmar. Nu känns halsen lika mystisk som kroppen har varit senaste veckan. Som vanligt tack till stötteapparaten längs banan, igår Emelie och Daniela.
Resultat hittar ni här.
Annars så kan jag konstatera att köra tränings terrängmaror (om än inte av fullängd) är hårt för benen. Mina vader tycks ha tappat all kraft i motluten. Närmast blir det förhoppningsvis vila plus träning och sedan Mörksuggan, men det där i Rättvik vet jag inte riktigt om än.
//Stefan
På andra varvet hamnade jag med en Ski Team Skåne åkare, en från Rullskidklubben (som tycktes kämpa väldigt hårt) samt Britta N. Tyvärr så var jag lite trött och funderade mest hur sjutton Britta kunde ha sånt bra tryck i plattstakningen. Dagens mest avklädde åkare Axel Bergsten körde om oss (pga en bruten stav) och där kanske man skulle ha provat hänga. Försökte i alla fall hjälpa till men ifatt kom skåningen Bergengren (på magiska hjul) med Annika på rulle. Skåningen rullade snabbt (på sina magiska hjul) och det var bara att försöka följa. Tyvärr gick jag ner i klungan mitt på sista varvet och han rullade iväg med Annika och vi hade inte en chans att följa.
Rullade i mål ganska tom men inte så trött i kroppen. Ganska missnöjd frånsett träningseffekten. Svårt att veta om det var bra eller inte, kanske inte så mycket att bry sig i? Ont i ryggen har jag som vanligt dagen efter så det blev bara en löprunda på två timmar. Nu känns halsen lika mystisk som kroppen har varit senaste veckan. Som vanligt tack till stötteapparaten längs banan, igår Emelie och Daniela.
Resultat hittar ni här.
Annars så kan jag konstatera att köra tränings terrängmaror (om än inte av fullängd) är hårt för benen. Mina vader tycks ha tappat all kraft i motluten. Närmast blir det förhoppningsvis vila plus träning och sedan Mörksuggan, men det där i Rättvik vet jag inte riktigt om än.
//Stefan
fredag 27 juni 2014
Tävlingsdags...
...Mot Stockholm för rullskidtävling i morgon. Jag har ägnat nuvarande vecka åt att vara trött i benen efter att min vän Fredrik försökte ta död på dom i söndags. Har trots det tränat lite fart på cykeln och rullskidorna, men det var ingenting som kändes bra på något sätt. I morgon avslutas dock juni träningsmånad med Stockholm Rollerski och överkroppsarbete är ju mera min grej. Hoppas på hela stavar i år och en hyfsat pigg kropp samt att jag är jättetrött på söndag.
//Stefan
//Stefan
söndag 22 juni 2014
Maraträning
Ni vet det där att ska man bli bra på att löpa maraton så delar man upp träningen, man ger sig inte ut och löper 42 kilometer så fort man kan. Eller så gör man nästan det.
Fredrik, som försöker tvinga mig att löpa en fjällmara i Bydalen senare i sommar bjöd in till ett test i skogarna söder om Strängnäs idag. Med sig hade han en en sån där som löper en platt mara på tre timmar. Vi började i ett ordentligt kuperat skogsparti och planen var att ha lite tryck i löpningen under tre till fyra mil för att se vad man klarar. Det var branta backar men efter lite uppvärmning så funkade mina ben hyfsat. Efter att första milen hade tagit en bit över en timme så var benen ganska trötta uppför. Då hade vi löpt på stigar där Jörgen Mårtensson laddade upp för sin seger i Stockholm Maraton på 90-talet. Vi kom fram till att han nog formtoppat med ett pass av typen "4x10 km med en minuts joggvila mellan intervallerna". Frågan är bara varför folk åker till Kenya när man kan följa i Mårtenssons fotspår?
Vi avslutade i alla fall passet med att löpa på Sörmlandsleden och fick ihop runt 35 kilometer på 3.30h. Det kändes ganska bra så länge det inte var för brant även om benen hade lite svårt att styra sista halvtimmen. Ungefär 1000 höjdmeter blev det. Mycket nöjd. Nu blir det spännande att se vad som händer med benen?
//Stefan
Fredrik, som försöker tvinga mig att löpa en fjällmara i Bydalen senare i sommar bjöd in till ett test i skogarna söder om Strängnäs idag. Med sig hade han en en sån där som löper en platt mara på tre timmar. Vi började i ett ordentligt kuperat skogsparti och planen var att ha lite tryck i löpningen under tre till fyra mil för att se vad man klarar. Det var branta backar men efter lite uppvärmning så funkade mina ben hyfsat. Efter att första milen hade tagit en bit över en timme så var benen ganska trötta uppför. Då hade vi löpt på stigar där Jörgen Mårtensson laddade upp för sin seger i Stockholm Maraton på 90-talet. Vi kom fram till att han nog formtoppat med ett pass av typen "4x10 km med en minuts joggvila mellan intervallerna". Frågan är bara varför folk åker till Kenya när man kan följa i Mårtenssons fotspår?
Vi avslutade i alla fall passet med att löpa på Sörmlandsleden och fick ihop runt 35 kilometer på 3.30h. Det kändes ganska bra så länge det inte var för brant även om benen hade lite svårt att styra sista halvtimmen. Ungefär 1000 höjdmeter blev det. Mycket nöjd. Nu blir det spännande att se vad som händer med benen?
//Stefan
lördag 21 juni 2014
Träning...
...det blev backintervaller i form av löpning och skidgång i en lagom brant backe utanför Falun i måndags. Kändes väl okej och det är ju alltid kul att ha en lite längre backe att löpa i. Avslutade träningen där uppe med att cykla på stigarna runt Lugnet i tre timmar. Vilken skillnad när man har en sådan terräng att träna i, det är ju nästan så man kan bli bra på att cykla då.
Ganska sliten fortsatte jag med ett segt löppass. Korta stakintervaller på 2:or med Ronny där vi verkligen pressade hårt. Lite styrketräning. A2 stakning och även skatande. Ska väl träna någon dag till nu men snart är det vila inför Stockholm Rollerski, blir intressant.
//Stefan
Ganska sliten fortsatte jag med ett segt löppass. Korta stakintervaller på 2:or med Ronny där vi verkligen pressade hårt. Lite styrketräning. A2 stakning och även skatande. Ska väl träna någon dag till nu men snart är det vila inför Stockholm Rollerski, blir intressant.
//Stefan
söndag 15 juni 2014
Lida Loop, tömd kropp plus träning...
...Lida Loop förra söndagen blev en mysko historia. Hade tränat 25 timmar 1 till 6 juni och vilat lite för lite, men så är det och jobbet ska göras under sommaren. Startade med lite förhoppningar eftersom benen hade känts bättre och bättre under våren. Startbacken gick bra och jag tog stigen i mitten från fronten av det tredje startledet. Men ute på spåret och följande vägar så var benen helt tomma. Jag orkade inte följa klungorna alls och tappade åkare hela första halvtimmen. Blir väl bra träning tänkte jag.
Men jag orkade till slut följa och mot slutet av första loopen så körde jag om några uppför. Resten av loppet blev roligare. Andra loopen var bara att bomba på och efter att jag varit på väg att fullständigt flyga av cykeln i en utförslöpa bestående av hopp (sic) fick jag draghjälp av Emmy Thelberg (som jagade efter en punktering) och då körde vi verkligen om hela tiden. Tyvärr smet hon förbi åkare lite bättre än mig på stigarna men det gjorde inget då benen var riktigt pigga sista loopen. Var väl egentligen trött endast i sista branten upp mot målrakan. Konstigt hur benen kan ändra sig.
Nu lär det väl bli en fortsättning på cykeltävlingarana i skogen senare under sommaren.
Ett bra lopp betyder oftast att man pressat kroppen rejält. Således helt död dagarna efter. Körde lite teknikträning dagarna efter och försökte löpa intervaller men det hände inte så mycket. Är dock tillbaka i träning och har kört en timme A3 på fyror med Niclas i motluten runt Lugnet igår. Idag stakade jag först 2.40h med Niclas för att sedan fortsätta upp till fyra timmar återigen runt Lugnet. Allt på fyror. Så lite sliten nu, men skönt att träna. I morgon blir det lite intervaller plus MTB innan det här lägret är över.
//Stefan
Men jag orkade till slut följa och mot slutet av första loopen så körde jag om några uppför. Resten av loppet blev roligare. Andra loopen var bara att bomba på och efter att jag varit på väg att fullständigt flyga av cykeln i en utförslöpa bestående av hopp (sic) fick jag draghjälp av Emmy Thelberg (som jagade efter en punktering) och då körde vi verkligen om hela tiden. Tyvärr smet hon förbi åkare lite bättre än mig på stigarna men det gjorde inget då benen var riktigt pigga sista loopen. Var väl egentligen trött endast i sista branten upp mot målrakan. Konstigt hur benen kan ändra sig.
Nu lär det väl bli en fortsättning på cykeltävlingarana i skogen senare under sommaren.
Ett bra lopp betyder oftast att man pressat kroppen rejält. Således helt död dagarna efter. Körde lite teknikträning dagarna efter och försökte löpa intervaller men det hände inte så mycket. Är dock tillbaka i träning och har kört en timme A3 på fyror med Niclas i motluten runt Lugnet igår. Idag stakade jag först 2.40h med Niclas för att sedan fortsätta upp till fyra timmar återigen runt Lugnet. Allt på fyror. Så lite sliten nu, men skönt att träna. I morgon blir det lite intervaller plus MTB innan det här lägret är över.
//Stefan
fredag 6 juni 2014
Dalarullen + Träning
I söndags startade träningen i juni med Dalarullen. Ganska perfekt, ja förutom att uppladdningen med Metallica var lite krävande. Bra startfält, kuperad bana och 2:or på rullskidorna gjorde tävlingen till ett hårt pass.
Även om starten gick lugnt så fick jag omgående slita i stigningarna mot Skuggarvet. Jag var som tom i kroppen, dessutom fick jag ont i ryggen av diagonalåkningen. Kämpade på resten av första varvet och hade bra sällskap av dom vanliga. Inför och på det andra varvet föll åkare ifrån på grund av både material och trötthet. Kvar blev Fredrik som klev på bra uppför och med en piggare rygg kunde jag följa och sen fick jag ta det mesta av dragjobbet in till mål.
Kändes väl sådär efteråt och det blev ganska långa tider fram till en fruktansvärt bra åkande Jens Eriksson. Men man får ta det för vad det är och vara lite mer utvilad nästa gång. Resultat hittar ni här. Hoppas på en fortsättning för tävlingen.
Jag fortsatte dagen med att, efter vila och glass, med MTB:n köra slut på Niclas i Lugnet-terrängen. Bra dag på många sätt, hoppas på en fortsättning snart...
Nu har jag tränat vidare med stakning i olika former. Löpning i mosse och på hårdare underlag samt lite cykel och styrka. Avslutade idag med fem timmar lugnt rullande. Runt 25 timmar på sex dagar. På söndag blir det Lida Loop.
//Stefan
Även om starten gick lugnt så fick jag omgående slita i stigningarna mot Skuggarvet. Jag var som tom i kroppen, dessutom fick jag ont i ryggen av diagonalåkningen. Kämpade på resten av första varvet och hade bra sällskap av dom vanliga. Inför och på det andra varvet föll åkare ifrån på grund av både material och trötthet. Kvar blev Fredrik som klev på bra uppför och med en piggare rygg kunde jag följa och sen fick jag ta det mesta av dragjobbet in till mål.
Kändes väl sådär efteråt och det blev ganska långa tider fram till en fruktansvärt bra åkande Jens Eriksson. Men man får ta det för vad det är och vara lite mer utvilad nästa gång. Resultat hittar ni här. Hoppas på en fortsättning för tävlingen.
Jag fortsatte dagen med att, efter vila och glass, med MTB:n köra slut på Niclas i Lugnet-terrängen. Bra dag på många sätt, hoppas på en fortsättning snart...
Nu har jag tränat vidare med stakning i olika former. Löpning i mosse och på hårdare underlag samt lite cykel och styrka. Avslutade idag med fem timmar lugnt rullande. Runt 25 timmar på sex dagar. På söndag blir det Lida Loop.
//Stefan
tisdag 3 juni 2014
Hit The Lights
Det här med att rösta fram en setlist, det blir ganska tråkigt. Annars var det riktigt bra. Ghost lyckades förmodligen med att få ytterligare några tonåringar att dansa mot underjorden hand i hand med Satan senare under natten. Slayer, utan den kickade (och världens viktigaste trummis) Dave Lombardo är bättre än någon gång dom senaste 10 åren.
Tallica då! Ja, om man upplever dom Front Row så blir det liksom sällan dåligt. Tråkig setlist men inledningen med Battery, Puppets och Sanitarium är sjukt bra och i den sistnämnda låten så jobbar Lars riktigt bra med sina baskaggar. Har förresten aldrig hört honom så bra. Nya Lords Of Summer är okej, om än ett mystiskt hopplock. Annars värmer ...and Justice For All när vi nu inte fick något instrumentalt stycke.
//Stefan
Tallica då! Ja, om man upplever dom Front Row så blir det liksom sällan dåligt. Tråkig setlist men inledningen med Battery, Puppets och Sanitarium är sjukt bra och i den sistnämnda låten så jobbar Lars riktigt bra med sina baskaggar. Har förresten aldrig hört honom så bra. Nya Lords Of Summer är okej, om än ett mystiskt hopplock. Annars värmer ...and Justice For All när vi nu inte fick något instrumentalt stycke.
Lite live från giget
Battery, Master Of Puppets
Welcome Home (Sanitarium)
//Stefan
torsdag 29 maj 2014
Ottarstrampen 2014
Världens trevligaste skidklubb IK Rex ordnade som vanligt Ottarstävlingarna idag. 44 kilometer MTB var mitt val och genomfördes på en tvåvarvsbana med ovanligt (för att vara MTB av idag) mycket halvsvår stig. Var lite orolig före start pga en "mystisk" känsla i halsen dom senaste dagarna men det var inget som störde mig under loppet.
Vi tar oss igenom min tävling då. Stod bakom några damer i starten och det var ju lite dumt. Blev jakt halva första varvet. Var ganska pigg och kunde trycka på bra så fort det fanns utrymme. Försökte att inte gå stum utan spara lite till andra varvet. Tror att jag drog sönder varje klunga jag kom ikapp men någonstans när man passerar grustaget så var farten lagom och jag fick pressa mig bitvis för att följa.
Lagom tempo in till varvningen, vi plockade någon hela tiden och någon föll bort. Ut på sista varvet var vi fyra stycken och jag rullade längst bak. I skogen på andra sidan E4:an stumnar cyklisten före mig och ute på grusvägen blir det igen att pressa max några kilometer för att gå ikapp. Funkar men det tar på benen. Att vi plockat en åkare till håller dock motivationen uppe.
Missar tyvärr lite när vi åker på en liten stig ned i en svacka och tack vare en stubbe flyger jag över styret. Är snart uppe igen men har väl en halv minut upp till klungan. Pressar det jag har förbi grustaget och in mot Ottarsborg. Vissa tar jag in på och vissa tappar jag lite på men på det stora hela händer inte så mycket. Rullar i mål ganska nöjd.
Bra tempo i benen men inte bra maxtryck och hade svårt att följa ryck på andra varvet. I och för sig förmodligen ett utslag av dålig start och att jag fick jaga ikapp. Nöjd över att cyklingen går framåt. Nästa helg blir det Lida Loop.
//Stefan
Vi tar oss igenom min tävling då. Stod bakom några damer i starten och det var ju lite dumt. Blev jakt halva första varvet. Var ganska pigg och kunde trycka på bra så fort det fanns utrymme. Försökte att inte gå stum utan spara lite till andra varvet. Tror att jag drog sönder varje klunga jag kom ikapp men någonstans när man passerar grustaget så var farten lagom och jag fick pressa mig bitvis för att följa.
Lagom tempo in till varvningen, vi plockade någon hela tiden och någon föll bort. Ut på sista varvet var vi fyra stycken och jag rullade längst bak. I skogen på andra sidan E4:an stumnar cyklisten före mig och ute på grusvägen blir det igen att pressa max några kilometer för att gå ikapp. Funkar men det tar på benen. Att vi plockat en åkare till håller dock motivationen uppe.
Missar tyvärr lite när vi åker på en liten stig ned i en svacka och tack vare en stubbe flyger jag över styret. Är snart uppe igen men har väl en halv minut upp till klungan. Pressar det jag har förbi grustaget och in mot Ottarsborg. Vissa tar jag in på och vissa tappar jag lite på men på det stora hela händer inte så mycket. Rullar i mål ganska nöjd.
Bra tempo i benen men inte bra maxtryck och hade svårt att följa ryck på andra varvet. I och för sig förmodligen ett utslag av dålig start och att jag fick jaga ikapp. Nöjd över att cyklingen går framåt. Nästa helg blir det Lida Loop.
//Stefan
söndag 25 maj 2014
Skänker dom revolutionära liberalerna i Frankrike en tanke...
Så har jag röstat på Feministiskt Initiativ för första gången. Tror att EU mår bättre av det. Samtidigt så bör man skänka en tanke till den franska revolutionen 1789. Visst, det är svårt för liberaler också att genomföra revolutioner, det slutade ju med många avhuggna huvuden. Men tanken på en person, en röst. Så enkel och så radikal. Och vi får skörda frukterna av deras strävanden...
//Stefan
//Stefan
2:a på Vålarullen
Varmt och blåsigt. Som vanligt allt för få åkare på plats men också som vanligt ett gäng starka stakåkare. Motorcykeln släppte fältet tämligen omgående och farten kändes god. Vi blev snabbt en tätgrupp på kanske 8 åkare där det var dom vanliga framme i täten. Jag var väl framme och drog då och då och försökte hålla mig långt framme för att undvika problem. Då hör jag en ordentlig krasch och tror mig se fjolårssegraren Daniel O ligga på asfalten.
Vi fortsätter med ett något decimerat antal åkare. Graas drar hårdast när det är platt. Jakob J har också bra tryck, likaså Ronny W. Bakom smyger Fredrik från Strängnäs med. Det är bra med motvind fram till vändpunkten så ingen lyckas gå ifrån. Väl där gör jag som ofta ett litet ryck och några får lite problem men fältet är snart samlat igen. Några kilometer senare hör jag Ronny skrika och tittar bakåt och ser ett stavrör som studsar på marken. Måste väl vara värmen som smält limmet?
Värmen har tagit riktigt hårt (ca 29 grader) och man får plåga sig för att hålla farten. Min taktik är att ha koll på Graas och mest möjligt hålla hans rygg. Klok taktik för i medvinden norrut mot målet så visar han var skåpet ska stå när det kommer till plattstakning. Jag är den enda som kan följa och Jakob och Fredrik släpper. Inte orkar jag hjälpa till mycket och det är mest Graas förtjänst att vi rullar ifrån. Man han var nog också lite trött för plötsligt dyker han i backen, tredje som försvinner idag!
Bara att försöka förvalta ledningen, och det är jobbigt när man plågat sig på gränsen några kilometer. Det jag inte vill är att den spurtsnabbe Jakob ansluter. Det som händer är istället att (lite förvånande) Fredrik (som nästan helt saknar accelerationsförmåga) kämpat sig ikapp. Tyvärr så var han ju trött då men jag fick ju lite hjälp i alla fall, och piggnar till av hjälpen. Hur som helst så kämpar sig Jakob ikapp till vi kommer in i byn och i näst sista högersvängen startat han spurten och får några meter. Jag hämtar väl in några meter på upploppet men det var en fartökning som jag inte kunde matcha. Stort grattis Jakob och Fredrik som gjorde oss sällskap på pallen.
Bra träningspass och det hjälper att man tränar några pass stakning före. Ska fortsätta med det nu. Tack till Janssons för langningen. Tack till Östervåla IF för ännu en Vålarull. Men slutligen, var fan är dom gröna åkarna?
Resultat hittar ni nog här snart.
//Stefan
Vi fortsätter med ett något decimerat antal åkare. Graas drar hårdast när det är platt. Jakob J har också bra tryck, likaså Ronny W. Bakom smyger Fredrik från Strängnäs med. Det är bra med motvind fram till vändpunkten så ingen lyckas gå ifrån. Väl där gör jag som ofta ett litet ryck och några får lite problem men fältet är snart samlat igen. Några kilometer senare hör jag Ronny skrika och tittar bakåt och ser ett stavrör som studsar på marken. Måste väl vara värmen som smält limmet?
Värmen har tagit riktigt hårt (ca 29 grader) och man får plåga sig för att hålla farten. Min taktik är att ha koll på Graas och mest möjligt hålla hans rygg. Klok taktik för i medvinden norrut mot målet så visar han var skåpet ska stå när det kommer till plattstakning. Jag är den enda som kan följa och Jakob och Fredrik släpper. Inte orkar jag hjälpa till mycket och det är mest Graas förtjänst att vi rullar ifrån. Man han var nog också lite trött för plötsligt dyker han i backen, tredje som försvinner idag!
Bara att försöka förvalta ledningen, och det är jobbigt när man plågat sig på gränsen några kilometer. Det jag inte vill är att den spurtsnabbe Jakob ansluter. Det som händer är istället att (lite förvånande) Fredrik (som nästan helt saknar accelerationsförmåga) kämpat sig ikapp. Tyvärr så var han ju trött då men jag fick ju lite hjälp i alla fall, och piggnar till av hjälpen. Hur som helst så kämpar sig Jakob ikapp till vi kommer in i byn och i näst sista högersvängen startat han spurten och får några meter. Jag hämtar väl in några meter på upploppet men det var en fartökning som jag inte kunde matcha. Stort grattis Jakob och Fredrik som gjorde oss sällskap på pallen.
Bra träningspass och det hjälper att man tränar några pass stakning före. Ska fortsätta med det nu. Tack till Janssons för langningen. Tack till Östervåla IF för ännu en Vålarull. Men slutligen, var fan är dom gröna åkarna?
Resultat hittar ni nog här snart.
//Stefan
fredag 23 maj 2014
Metal Militia del 5
By Request heter Metallicas turne som anländer till Stockholm på fredag. Tydligen får vi rösta fram en setlist och jag har lagt mina fem val på följande låtar.
Nu hoppas jag bara att vi kan slippa dom uttjatade live nummer som Nothing Else Matters, Enter Sandman samt Seek And Destroy. Men vad är channsen för det?
//Stefan
Trapped Under Ice. Old school thrash som är sällan spelad live och ett exempel på Metallica påväg mot perfektion.
Damage Inc. Den avslutande snabba låten från deras tredje album Master Of Puppets. Dom har väl inte jättelätt att sätta den längre men i Hultsfred för några år sedan höjde den stämningen. Underskattad och du hittar Metallicas bästa riff i bryggan.
Nästan tio minuter instrumental, The Call Of Ktulu. Här med en symfoniorkester från slutet av 90-talet. Kanske det enda som blev riktigt bra på S&M abumet men så är det ett mästerverk i grunden. Och så fanns det dom som lyssnade på Kiss på 80-talet???
Welcome Home (Sanitarium). Metallicas peakade musikaliskt tidigt i sin karriär och det tydligaste exemplet är kanske den här låten som har en text skriven utifrån filmen Gökboet. Men det är taktbytena som är den stora grejen.
The Outlaw Torn. Efter att ha uppehålligt mig kring favoritalbumen Puppets och Lightning så slänger jag in något som ändå visar på kvalitet (och Metallicas signum: längd!) från Load-albumen. Men chansen att vi får höra den på fredag är väl inte så stor.
Nu hoppas jag bara att vi kan slippa dom uttjatade live nummer som Nothing Else Matters, Enter Sandman samt Seek And Destroy. Men vad är channsen för det?
//Stefan
torsdag 22 maj 2014
Inför Våalarullen på lördag
Jag tränar väl på, och börjar bli ganska sliten nu. Dom många hårda cykelpassen börjar kännas i benen nu. Som vanligt blir det något riktigt segt löppass då och då, som dagens två timmar distans på ängarna runt ån här hemma. Lagom mjukt och tungt efter regnen så ingen skaderisk men idag var benen trötta.
Annars så har jag stakat lite senaste tiden, får nog anse att jag är hyfsat förberedd för tävlingspermiären i Östervåla på lördag. I dag gjorde jag sista finslipningen med korta snabba intervaller på tävlingshjul. Jag räknar med att det blir en spurtuppgörelse på målrakan, och det har jag ju inget emot.
Nu hoppas jag bara på att alla kommer till Östervåla och tävlar!
//Stefan
Annars så har jag stakat lite senaste tiden, får nog anse att jag är hyfsat förberedd för tävlingspermiären i Östervåla på lördag. I dag gjorde jag sista finslipningen med korta snabba intervaller på tävlingshjul. Jag räknar med att det blir en spurtuppgörelse på målrakan, och det har jag ju inget emot.
Nu hoppas jag bara på att alla kommer till Östervåla och tävlar!
//Stefan
söndag 18 maj 2014
En speciell form av demokrati del 2
Det sprider sig tydligen en sjukdom bland borgerliga debattörer där dom känner sig tvingade att förklara att hur man INTE får protestera mot rasism. Sanna Rayman, ledarskribent på Svd har nog skrivit det mest förvirrade. Det enda demokratiskt legitima sättet att möta rasismen med är tydligen att använda rationella argument. Jag får antaga att hon själv brukar vara framgångsrik i att förklara det orationella för nazister kring deras idé om att utrota judar?
//Stefan
Möjligtvis så behöver Rayman utbilda det brittiska parlamentet en smula om vad som är demokratiskt och icke-demokratiskt...
//Stefan
lördag 17 maj 2014
Engelbrektsrundan 2014
Trött, trött, trött efteråt men ganska bra tryck i benen idag. 10,5 mil landsväg med start i Norberg och mål på toppen av Melingsbacken mellan Norberg och Fagersta. I år startade jag i andra startgruppen för att inte knäcka benen för tidigt. Det är lite knepigt det där med startgrupper som folk lite hur som helst ställer sig i och tyvärr så blev det väl lite för få bra åkare att gå runt på. Men bra träning blev det och nytt personbästa i Melingsbacken på 12.40 minuter. Totalt var jag ute i 2 timmar och 54 minuter, ungefär hälften A2 och hälften A3. Känns som cykelkapaciteten är ett steg bättre i år igen. Nästa cykeltävling blir Ottartrampen, MTB i Vendel som våra skidkamrater i Rex anordnar. Men före det Vålarullen nästa lördag.
//Stefan
//Stefan
söndag 11 maj 2014
Garpenbergsintervaller del 2
Cykel igen, nu i team med Ronny och Niclas. Efter uppvärmning och att Ronny anlänt från Avesta så var det bara att ge sig på backen. Självklart så fick jag stå för farthållningen på dom tre första även om Niclas var upp och nosade. Första intervallen gick snabbt, vi var nere på 6.45 minuter. Andra och tredje, när det börjar regna lite, gick segare, ungefär 7 minuter. Sista så skickade jag upp Niclas för dragjobb och då går det ju stenhårt från början. Jag och Ronny hade inte en chans att följa men Niclas blev väl lite tröttare andra halvan av backen och vi åkte in på 6.40 minuter (20 sekunder bakom Niclas) vilket är bra för att vara mig. Niclas blev således bästa bergsget som vanligt.
Högre pulsnivåer och snabbare än för två veckor sedan får jag vara nöjd med. Dessutom så blev det ju att vi pressade varandra riktigt hårt. Självklart så var benen slitna efter dom dryga tre timmarna löpning i Klackbergs backar i onsdags.
Efteråt så rullade vi med Ronny ner till Fors innan vi vände tillbaka till Olshyttebacken. Niclas gav upp efter tre timmar och jag fortsatte köra i backen (mest för att en regnskur kylt ned mig ordentligt på vägen tillbaka) för att få mina fyra timmar. Bra pass!
//Stefan
Högre pulsnivåer och snabbare än för två veckor sedan får jag vara nöjd med. Dessutom så blev det ju att vi pressade varandra riktigt hårt. Självklart så var benen slitna efter dom dryga tre timmarna löpning i Klackbergs backar i onsdags.
Efteråt så rullade vi med Ronny ner till Fors innan vi vände tillbaka till Olshyttebacken. Niclas gav upp efter tre timmar och jag fortsatte köra i backen (mest för att en regnskur kylt ned mig ordentligt på vägen tillbaka) för att få mina fyra timmar. Bra pass!
//Stefan
onsdag 7 maj 2014
Metal Militia del 4
Metallica startade likt alla andra som ett coverband. Historien är välkänd om hur Lars och James lyssnade på New Wave Of British Heavy Metal under tidigt 80-tal. En av grupperna som dom plockade upp är Diamond Head som 1980 släppte albumet Lightning To The Nations. Med på albumet är Am I Evil som inte bara blev ett stående inslag i Metallicas repertoar utan också kanske den cover som mest har blivit till deras egen låt.
//Stefan
Orginalet från Diamond Head
Metallicas cover från Damage Inc turnen 86
Slutligen så en speciell variant med en dansk sångare...
//Stefan
tisdag 6 maj 2014
Metal Militia del 3
Den tyngsta akten i Metallicas repertoar The Thing That Should Not Be. Från Damage Justice turnen 88-89, kanske deras bästa prestationer på scen!
//Stefan
Metallica - The Thing That Should Not Be. Seattle 89
//Stefan
söndag 4 maj 2014
Metal Militia del 2
När Metallica sålt sig som mest, släppt två (!) Load-album så gör dom hösten 97 några gratis gig i Europa. I Stockholm gigar dom på Münchenbryggeriet, en liten mindre lokal med bara två till tretusen på plats. Samma dag tidigt på morgonen når mig ryktet, tyvärr befinner jag mig i Sundsvall och ska förmodligen ägna mig åt en bok som beskriver kommunsystem i Europa. Ironin!
Dom små klubbgigen är bra, råa och har en lite överraskande setlist efter att under två års turnerande knappt flyttat låtarna alls.
Dom små klubbgigen är bra, råa och har en lite överraskande setlist efter att under två års turnerande knappt flyttat låtarna alls.
Metallica - Of Wolf And Man. Hamburg 97
//Stefan
fredag 2 maj 2014
Metal Militia del 1
30 maj headlinar Metallica Stockholm Fields och förmodligen blir allt som vanligt. En rad obskyra låtar från dom två första albumen, kanske en tidig cover också (hoppas på Am I Evil!). James röst låter allt
mellan dålig och konstig. Lars kanske inte riktigt bryr sig hela tiden om kvaliteten på trummandet. En ny låt som är helt osammanhängande. Och högst jubel vid introt till Master Of Puppets. Ett ordinärt gig som kommer att vara riktigt bra med andra ord.
Liksom Metallica har en lång historia så har jag en lång historia med dom, därför blir det några Youtube-klipp fram till den 30 maj. Några personliga minnen ni också får relatera till...
...Det började med att jag spelade trummor en termin på mellanstadiet. Det var någon gång under 89 och kidsen på landet lyssnade på Europe och Kiss, det visade sig dock att det fanns intressantare saker. Mitt första möte med Metallica skedde genom ...And Justice For All, kanske var det inte så lätt att förstå varken musiken eller lyriken när man var 11-12 år.
//Stefan
mellan dålig och konstig. Lars kanske inte riktigt bryr sig hela tiden om kvaliteten på trummandet. En ny låt som är helt osammanhängande. Och högst jubel vid introt till Master Of Puppets. Ett ordinärt gig som kommer att vara riktigt bra med andra ord.
Liksom Metallica har en lång historia så har jag en lång historia med dom, därför blir det några Youtube-klipp fram till den 30 maj. Några personliga minnen ni också får relatera till...
...Det började med att jag spelade trummor en termin på mellanstadiet. Det var någon gång under 89 och kidsen på landet lyssnade på Europe och Kiss, det visade sig dock att det fanns intressantare saker. Mitt första möte med Metallica skedde genom ...And Justice For All, kanske var det inte så lätt att förstå varken musiken eller lyriken när man var 11-12 år.
Metallica - The Shortest Straw. ...and Justice For All 88
//Stefan
tisdag 29 april 2014
Garpenbergsintervaller del 1
Jag har ju cyklat en del i april, både A2 och lite 70/20 pass i A3. Åkte därför upp till Garpenberg efter jobbet i lördags, dags för årets första intervaller i Olshyttebacken. Klättrade tre gånger, åkte en lugn runda och klättrade en avslutande vända.
Det kändes tungt i benen, kanske var det 70/20 passet dagen före, kanske var det för tidigt på året. Körde alla intervaller på ganska precis 7 minuter så helt tokigt var det inte. Dock, låg puls och riktigt stumma ben på sista. Det blir väl ett nytt pass där om någon vecka, hoppas på lite snabbare och bättre känsla då.
//Stefan
Det kändes tungt i benen, kanske var det 70/20 passet dagen före, kanske var det för tidigt på året. Körde alla intervaller på ganska precis 7 minuter så helt tokigt var det inte. Dock, låg puls och riktigt stumma ben på sista. Det blir väl ett nytt pass där om någon vecka, hoppas på lite snabbare och bättre känsla då.
//Stefan
söndag 27 april 2014
Sven-Eric Liedman om Pikkety, konflikten mellan arbete och kapital samt Bill Gates politiska kamp
Sven-Eric Liedman, som jag ibland undrar om han är Sveriges enda idéhistoriker, skriver i DN om den franske ekonomen Thomas Pikettys bok "Kapitalet i det 21 århundradet. Tydligen så är analyser av konflikten mellan arbete och kapital inne nu. Den växande ojämlikheten står i fokus. Bill Gates får också sina fiskar varma för sin politiska kamp för en mer konkurrensinriktad skola i USA. Ett nöja att läsa.
Katrin Kielos skriver en recension av Pikettys bok i DN.
//Stefan
Katrin Kielos skriver en recension av Pikettys bok i DN.
//Stefan
Träningsåret 2013 - 2014
Dags för lite siffror som summerar perioden från första maj 2013 till sista april 2014. Det är visserligen några dagar kvar men dom bjuder inte på något mer än möjligtvis ett löppass och lite styrka. Så här har det sett ut:
728 timmar total träning
Väldigt lite spänst
44 timmar styrka
138 timmar cykel
163 timmar löpning/skidgång
380 timmar skidor/rullskidor
194 timmar är ren stakning
97 timmar skate
Resterande klassiskt
Konditionsträningen består av 13% i A3 zon (där ingår tävlingar också) samt 5% i A2 zon.
Vad betyder då detta? Att jag tränar mycket grenspecifikt, jag räknar egentligen också löpning i motlut och lika så klättring på cykel som grenspecifikt. Som långloppsåkare försöker jag träna överkroppen varje dag. Eftersom jag har många styrkepass på 30 till 45 minuter så lyckas jag bra med det, det är egentligen bara dagar med långa löppass/cykelpass som överkroppen vilar. Känner dock att jag tar igen det med råge när jag hugger ved på våren.
Andelen högintensiv träning är låg även om man ibland känner att man slänger in en massa A2 pass i onödan.
Tittar jag i träningsdagboken så ser jag att:
Cyklar gör jag egentligen bara från april till augusti.
Löper gör jag hela året. Lite mindre på våren nu för tiden. Mycket under sommaren och relativt mycket under hösten. I november och december kan det bli en del löpning ett år som detta med frånvarande snö. Under vintern är det annars ett kort pass i veckan som återhämtning.
Ett kort uppehåll i stakningen har jag under delar av april och början av maj.
Skate tränar jag lite under sommaren och hösten. Ganska mycket under början av vintern. Nästan inte alls under januari till mitten av mars. Mera i slutet av vintern om det finns snö.
Skidor tränar jag så länge det finns snö, prioriterar det. Hur mycket träning det blir i april styr jag efter snötillgång och hut mycket jag tränat tidigare under säsongen. Om det behövs så håller jag igen under maj också.
Finns mycket mer att skriva men nu ska jag ut i solen. Återkommer eventuellt i ämnet senare.
//Stefan
728 timmar total träning
Väldigt lite spänst
44 timmar styrka
138 timmar cykel
163 timmar löpning/skidgång
380 timmar skidor/rullskidor
194 timmar är ren stakning
97 timmar skate
Resterande klassiskt
Konditionsträningen består av 13% i A3 zon (där ingår tävlingar också) samt 5% i A2 zon.
Vad betyder då detta? Att jag tränar mycket grenspecifikt, jag räknar egentligen också löpning i motlut och lika så klättring på cykel som grenspecifikt. Som långloppsåkare försöker jag träna överkroppen varje dag. Eftersom jag har många styrkepass på 30 till 45 minuter så lyckas jag bra med det, det är egentligen bara dagar med långa löppass/cykelpass som överkroppen vilar. Känner dock att jag tar igen det med råge när jag hugger ved på våren.
Andelen högintensiv träning är låg även om man ibland känner att man slänger in en massa A2 pass i onödan.
Tittar jag i träningsdagboken så ser jag att:
Cyklar gör jag egentligen bara från april till augusti.
Löper gör jag hela året. Lite mindre på våren nu för tiden. Mycket under sommaren och relativt mycket under hösten. I november och december kan det bli en del löpning ett år som detta med frånvarande snö. Under vintern är det annars ett kort pass i veckan som återhämtning.
Ett kort uppehåll i stakningen har jag under delar av april och början av maj.
Skate tränar jag lite under sommaren och hösten. Ganska mycket under början av vintern. Nästan inte alls under januari till mitten av mars. Mera i slutet av vintern om det finns snö.
Skidor tränar jag så länge det finns snö, prioriterar det. Hur mycket träning det blir i april styr jag efter snötillgång och hut mycket jag tränat tidigare under säsongen. Om det behövs så håller jag igen under maj också.
Finns mycket mer att skriva men nu ska jag ut i solen. Återkommer eventuellt i ämnet senare.
//Stefan
tisdag 22 april 2014
Den nödvändiga vilan
Jag kämpar vidare med att inte träna. Ibland tänker jag att det är tur att jag inte bor där det finns mera snö, typ fjällen, då skulle det bli en väldig massa skating så här på vårkanten. Skating är ju nästan förbjudet för oss långloppsåkare nu för tiden. Att ställa sig på skidorna i början av november och köra till mitten av april passar mig för övrigt utmärkt. Barmarksträning är också kul!
April ska ju vara min vilomånad, om det blir någon tävling i början så må det väl vara hänt. Vilomånad betyder 3-4 konditionspass i veckan, ibland mindre. Lite extra styrketräning för att ta igen det man inte gjort på slutet av tävlingssäsongen. Och så alternativ träning i form av cykel. I år så innehåller april ovanligt många fartpass. A2 eller stegringsdistans (där sista biten går i A3) har det blivit på alla löppass. Det är väl ett fåfängt försök att lära mina ben att bli mera kenyanska. På cykeln har jag kört några vändor A2 till jobbet samt ett pass med 30 minuter 70/20. Om det är så mycket vila över det här vet jag inte, men det är i alla fall bra för löp och cykelformen framöver och det finns inte så många andra tider på året som jag har tid över att lägga en bra grund för löp och cykelformen.
Maj är ju också en vilomånad för mig, i alla fall mentalt trots en mer normal träningsdos. Några cykelrace för skojs skull och några fler timmar i sadeln. 24 maj är dock allvaret tillbaka igen då Vålarullen går av stapeln. Något hårt stakpass innan dess ska jag nog hinna med. Nu gäller det bara att motstå suget att ge sig ut i skogen och löpa tre-fyra timmar.
//Stefan
April ska ju vara min vilomånad, om det blir någon tävling i början så må det väl vara hänt. Vilomånad betyder 3-4 konditionspass i veckan, ibland mindre. Lite extra styrketräning för att ta igen det man inte gjort på slutet av tävlingssäsongen. Och så alternativ träning i form av cykel. I år så innehåller april ovanligt många fartpass. A2 eller stegringsdistans (där sista biten går i A3) har det blivit på alla löppass. Det är väl ett fåfängt försök att lära mina ben att bli mera kenyanska. På cykeln har jag kört några vändor A2 till jobbet samt ett pass med 30 minuter 70/20. Om det är så mycket vila över det här vet jag inte, men det är i alla fall bra för löp och cykelformen framöver och det finns inte så många andra tider på året som jag har tid över att lägga en bra grund för löp och cykelformen.
Maj är ju också en vilomånad för mig, i alla fall mentalt trots en mer normal träningsdos. Några cykelrace för skojs skull och några fler timmar i sadeln. 24 maj är dock allvaret tillbaka igen då Vålarullen går av stapeln. Något hårt stakpass innan dess ska jag nog hinna med. Nu gäller det bara att motstå suget att ge sig ut i skogen och löpa tre-fyra timmar.
//Stefan
fredag 18 april 2014
Avslut på skidsäsongen...
...Tror jag. Tränade måndag, tisdag, onsdag i Grönklitts fina spår. Uppe tidigt på morgonen och skidade i 3-4 timmar. Snabb grov snö som gick lätt och mestadels sol. Två långa skatepass blev det, det känns i låren nu. Skönt att bara åka och inte ta hänsyn till att vara i form för någon tävling. Ändå blev det ett intervallpass i form av stakning med Kraftstaven, ett test för att se hur den funkar. Jag är osäker på om jag kom fram till något resultat annat än att den nog avlastar armarna lite samt belastar ryggen mer. Om det är bra eller inte återstår att se.
Nu lär det inte bli mera skidåkning den här vintern utan tillbaka till cykling, löpning och styrketräning. Ska försöka ta några extra vilodagar i maj nu när det blev ett extra träningsläger.
//Stefan
Nu lär det inte bli mera skidåkning den här vintern utan tillbaka till cykling, löpning och styrketräning. Ska försöka ta några extra vilodagar i maj nu när det blev ett extra träningsläger.
//Stefan
tisdag 8 april 2014
En speciell form av demokrati
När anställda på arbetsplatser protesterar mot Jimmie Åkessons besök och dom idéer han står för så blir sverigedemokraternas svar detta. Carina Herrstedt, ordförande i kvinnoförbundet i Sydsvenskan om att offentligt anställda borde lämna sina politiska åsikter hemma:
”Anställda som inte klarar av detta väldigt enkla förhållningssätt borde helt enkelt tvingas se sig om efter ett annat jobb så att vi alla kan känna oss trygga med den hjälp och den vård vi förväntas få om olyckan är framme.”
Hon diskuterar vidare på sin blogg att dom därmed:
1. Inte respekterar demokratin.
2. Inte respekterar allas lika värde.
3. Visar förakt mot personer för att dom är av en annan politisk åsikt.
Därav följer:
Att sverigedemokrater kanske inte får den vård eller det skydd dom behöver.
Är det nu läge för mig att vara ironisk från mina intellektuellt höga hästar? Lockande, men låt oss istället se på sverigademokraternas tankevärld. Deras bärande tes tycks vara som följande:
Den som säger emot oss är: 1. Mot demokrati 2. Mot allas lika värde 3. Föraktar oss 4. Och vill förmodligen skada oss.
Plötsligt blir deras behov av att försvara sig logiskt
I Sydsvenskans intervju med kvinnoförbundsordförande Herrstedt avslutar hon med att säga:
"Jag tycker att man är olämplig för att ha ett sånt jobb om man inte kan acceptera att folk har olika åsikter"
Vi får utgå från att det inte är ironiskt. Men det är en logisk följd av deras bärande tes, det måste man medge. Synen på demokrati är dock inte hämtad ur skolböckerna.
//Stefan
”Anställda som inte klarar av detta väldigt enkla förhållningssätt borde helt enkelt tvingas se sig om efter ett annat jobb så att vi alla kan känna oss trygga med den hjälp och den vård vi förväntas få om olyckan är framme.”
Hon diskuterar vidare på sin blogg att dom därmed:
1. Inte respekterar demokratin.
2. Inte respekterar allas lika värde.
3. Visar förakt mot personer för att dom är av en annan politisk åsikt.
Därav följer:
Att sverigedemokrater kanske inte får den vård eller det skydd dom behöver.
Är det nu läge för mig att vara ironisk från mina intellektuellt höga hästar? Lockande, men låt oss istället se på sverigademokraternas tankevärld. Deras bärande tes tycks vara som följande:
Den som säger emot oss är: 1. Mot demokrati 2. Mot allas lika värde 3. Föraktar oss 4. Och vill förmodligen skada oss.
Plötsligt blir deras behov av att försvara sig logiskt
I Sydsvenskans intervju med kvinnoförbundsordförande Herrstedt avslutar hon med att säga:
"Jag tycker att man är olämplig för att ha ett sånt jobb om man inte kan acceptera att folk har olika åsikter"
Vi får utgå från att det inte är ironiskt. Men det är en logisk följd av deras bärande tes, det måste man medge. Synen på demokrati är dock inte hämtad ur skolböckerna.
//Stefan
måndag 7 april 2014
Tränings 5-mil
I lördags var det så dags för mig och Fredrik att köra säsongen avslutande skate 5-mil, en fin tradition som vi började med förra året. I år blev Falun platsen och det blev kanske inte riktigt 5-mil och kanske inte sånt jättehårt tempo men trött blev i alla fall jag. Efter en kort uppvärmning då jag inte alls vill köra fort så plockade vi upp Niclas och skatade iväg i god fart. Och jag fortsatte att dra, ganska hårt uppför, lite lättade på flacken, och efter knappt två timmar gav Niclas upp. Mina ben var ganska stumma då men med Fredrik i släptåg körde vi slingan med mördarbacken tre gånger till, sen var det liksom stopp. Fina spår var det men nu tog det även stopp i snön och skidorna var svarta under...
Ytterligare ett fint pass och roligt att köra något annorlunda. Träningen fortsätter nu med lite löpning, cykel och styrka.
//Stefan
Ytterligare ett fint pass och roligt att köra något annorlunda. Träningen fortsätter nu med lite löpning, cykel och styrka.
//Stefan
tisdag 1 april 2014
Grunge is not dead!
Ika Johannesson tecknar grungens historia i DN. Ett fint porträtt och en nostalgitripp för oss som berördes då. För er äldre och yngre en nyttig historielektion och en hel rad band att kolla upp.
//Stefan
Här är en av dom bästa intervjuerna med Nirvana från Stockholm 1992.
Mudhoney Touch Me I'm Sick
Hole Pretty On The Inside
måndag 31 mars 2014
Årefjällsloppet 2014
Så var den här säsongen över...
Jättefint lopp i år igen. Nog såg man fram mot ett lite lättare lopp i år och på fredagen var det ett fantastiskt fint före. Så blev det inte på lördagen, snarare ett intressant före och fint väder. Jag valde att staka även om tankar på fäste fanns. Ganska pigg kropp men inte så mycket till tävlingsform då jag hade svårt att gå riktigt hårt och jag tappade lite i stakningen i branterna. Likaså så var det inte sånt bra klös i stakningen på flackare partier när jag försökte gå på.
Hur som helst...
Det gick ganska lätt i starten, vilket kändes skönt, och jag gick lite lagom hårt dom första kilometerna uppför. Fortsatte att gå lagom hårt dom första 11 kilometerna uppför och det resulterade i att jag halkade lite nedåt i fältet hela tiden. Tänkte att jag skulle vara pigg på toppen och köra ifatt tillbaka ned till Edsåsdalen. Nu blev det inte så och jag var ganska trött. Slog följe med Gripen (som åkte på talang och superskidor) och jagade så mycket jag kunde.
Ut på spåret mot Åre så fick jag langningar från Ohlström, Jansson och Emelie så klart, det hjälpte. Åkte bakom några i motvinden över sjön och sparade lite kraft. Vi kom ifatt min teamkamrat Niclas (som hade gjort en bra backe i början) och in i backarna var jag ganska pigg. Resten av loppet så kämpade jag så gott jag kunde. Hade inget tryck i branterna men inte heller något problem att följa dom andra.
Visst hade det varit kul att avsluta säsongen bättre men det blev i alla fall en vettig tävling. Nu kanske det blir nått skidpass någonstans och sedan börjar jag väl träna om nån månad. Förhoppningsvis så stakar jag fortare och snyggare nästa vinter men om det vet jag inget än...
//Stefan
Jättefint lopp i år igen. Nog såg man fram mot ett lite lättare lopp i år och på fredagen var det ett fantastiskt fint före. Så blev det inte på lördagen, snarare ett intressant före och fint väder. Jag valde att staka även om tankar på fäste fanns. Ganska pigg kropp men inte så mycket till tävlingsform då jag hade svårt att gå riktigt hårt och jag tappade lite i stakningen i branterna. Likaså så var det inte sånt bra klös i stakningen på flackare partier när jag försökte gå på.
Hur som helst...
Det gick ganska lätt i starten, vilket kändes skönt, och jag gick lite lagom hårt dom första kilometerna uppför. Fortsatte att gå lagom hårt dom första 11 kilometerna uppför och det resulterade i att jag halkade lite nedåt i fältet hela tiden. Tänkte att jag skulle vara pigg på toppen och köra ifatt tillbaka ned till Edsåsdalen. Nu blev det inte så och jag var ganska trött. Slog följe med Gripen (som åkte på talang och superskidor) och jagade så mycket jag kunde.
Ut på spåret mot Åre så fick jag langningar från Ohlström, Jansson och Emelie så klart, det hjälpte. Åkte bakom några i motvinden över sjön och sparade lite kraft. Vi kom ifatt min teamkamrat Niclas (som hade gjort en bra backe i början) och in i backarna var jag ganska pigg. Resten av loppet så kämpade jag så gott jag kunde. Hade inget tryck i branterna men inte heller något problem att följa dom andra.
Visst hade det varit kul att avsluta säsongen bättre men det blev i alla fall en vettig tävling. Nu kanske det blir nått skidpass någonstans och sedan börjar jag väl träna om nån månad. Förhoppningsvis så stakar jag fortare och snyggare nästa vinter men om det vet jag inget än...
//Stefan
måndag 24 mars 2014
Tävlingscomback...
...på lilla-SS i lördags och det gick ju inte alls. Första riktiga racet sedan Engelbrekt (förutom en sträcka på Vasastafetten) och så går det ju inte att hålla på. Men vad gör man när sjukdomar spökar och det blåser i Norge? I fredags så befann jag mig i slalombacken i Klackberg utanför Norberg. Av någon anledning så hamnar jag alltid i slutet av säsongen skatande uppför en slalombacke, DET-ÄR-EGENTLIGEN-INTE-SÅ-ROLIGT! Bara för att Smirre avslutade skidsäsongen med att hoppskata uppför Sidsjöbacken så behöver ju inte jag göra det, min hoppskatekapacitet är ju dessutom av en mer blygsam art.
Det (eller att jag inte tränat skate på två månader) ledde i alla fall till tokstumma ben efter en kilometer i lördags, men det är ju härdande att plåga sig? Första cykelpasset gjorde jag igår, tror att det var bra för benen. Nu väntar stakintervaller (på rullskidor) och sedan Årefjällslopp. Sen är det över, för den här säsongen...
//Stefan
Det (eller att jag inte tränat skate på två månader) ledde i alla fall till tokstumma ben efter en kilometer i lördags, men det är ju härdande att plåga sig? Första cykelpasset gjorde jag igår, tror att det var bra för benen. Nu väntar stakintervaller (på rullskidor) och sedan Årefjällslopp. Sen är det över, för den här säsongen...
//Stefan
söndag 23 mars 2014
Holidays In The Sun?
Lords of Summer
Metallica provar nytt material och som dom senaste 14 åren så hänger inget ihop. Lite Justice, lite Black Album och lite Kill trummande. Det bästa är nog Load vibbarn. Det blir nog okej till slut och kanske blir det en mer genomarbetad version vi får höra i Stockholm den 30 maj. Men! När Metallica släppte S&M så knåpade dom snabbt ihop två nya låtar med en vettig låtstruktur. Jämför!
//Stefan
söndag 16 mars 2014
Två frågor...
...
1. Får det inte blåsa på en skidtävling?
2. Är det någon mening att bry sig om en Vasalopps start?
Jag föreslår att ni publicerar era svar på DN-debatt.
//Stefan
1. Får det inte blåsa på en skidtävling?
2. Är det någon mening att bry sig om en Vasalopps start?
Jag föreslår att ni publicerar era svar på DN-debatt.
//Stefan
tisdag 11 mars 2014
Några fina träningsdagar i Falun...
...där det finns "snö". Klassiska intervaller på fredagen, så skitig snö att jag fick byta skidor efter halva passet för att få vettigt fäste. 50 minuter A3 med hyfsat pigga ben till en början, får vara nöjd med det. Niclas var med i släptåg halva passet och vi körde på VC-spåren där avslutningen var uppför den nya flackare (dvs åkbar i klassisk stil) varianten av Mördarbacken.
Skate distans på kvällen i ännu skitigare spår och med trötta ben.
På lördags morgonen var det fruset vilket passade bra för stakning som var planerat. Vi körde ett lite längre pass på 2.45h med bla sju gånger uppför Mördarbacken. Sol var det också, inte så att man är van med det!
Så på söndagen tänkte vi staka intervaller. Jag tog mina skateskidor som redan var svarta under och det varmare vädret gjorde att man faktiskt i slutet av passet stod i princip still på skidorna. Det blev i alla fall treminutare i vad som utan tvekan var säsongens tyngsta stakpass.
Ganska less på den smutsiga snön så blev det inte så mycket längre än att intervallerna var klara men några timmar senare så stod man där igen med klassiska skidor men klister under. Fortfarande sjukt tungt men ganska skönt att åka med benen. Körde runt nästan två timmar med ryggsäck som Birken-träning. Får se om det ger något.
//Stefan
Skate distans på kvällen i ännu skitigare spår och med trötta ben.
På lördags morgonen var det fruset vilket passade bra för stakning som var planerat. Vi körde ett lite längre pass på 2.45h med bla sju gånger uppför Mördarbacken. Sol var det också, inte så att man är van med det!
Så på söndagen tänkte vi staka intervaller. Jag tog mina skateskidor som redan var svarta under och det varmare vädret gjorde att man faktiskt i slutet av passet stod i princip still på skidorna. Det blev i alla fall treminutare i vad som utan tvekan var säsongens tyngsta stakpass.
Ganska less på den smutsiga snön så blev det inte så mycket längre än att intervallerna var klara men några timmar senare så stod man där igen med klassiska skidor men klister under. Fortfarande sjukt tungt men ganska skönt att åka med benen. Körde runt nästan två timmar med ryggsäck som Birken-träning. Får se om det ger något.
//Stefan
lördag 8 mars 2014
Kommentarer till debatten om eventuellt dopade norska/svenska längdskidåkare
Eftersom jag är sociolog och inte har ägnat studier åt den mänskliga kroppen så vill jag inte uttala mig om HB-värden och variationer och vad en genomsnittspopulation har kontra konditionsidrottare. Istället kan ni ju läsa Erik Wickströms inlägg i frågan.
Det jag istället vill skriva några ord om är det Anders Aukland utlovade i tv-programmet Skavlan, att svenska och norska längdskidåkare inte är dopade (minns ej hur han uttryckte sig ordagrant). Här är det självklart lätt att påpeka att Anders Aukland rimligtvis inte kan ha koll på alla svenska och norska längdskidåkare, säg dom senaste 20 åren. Så är det men då missar man samtidigt poängen. Vad är det då Anders Aukland vet som inte gemene man är insatt i?
Samma sak som vi alla som på olika sätt och med olika närhet är inblandade i längdskidåkningens tävlingsverksamhet i Sverige och Norge. Vi har aldrig sett några tecken på dopning! Alla dessa vittnesmål betyder något och är en stark indikator på att det faktiskt inte sker någon dopning eller om det sker så är det i väldigt liten omfattning. Vi kan inte utifrån detta hävda att det aldrig har varit/är/kommer att vara en eller flera dopade norska/svenska längdskidåkare. Men vi kan ej heller avfärda erfarenheter från dom som är aktiva inom längdskidåkningen.
Några ord om kultur också. Ofta uppkommer spörsmålet varför svenskar eller norskar inte skulle dopa sig när "alla andra"nationaliteter gör det. Sammanlänkat är nog också en undran om det menas att svenskar och norskar är "bättre" (i morlisk mening) människor än personer av finsk eller italiensk nationalitet. I viss mån är det naturligtvis det vi menar (om tävlingsidrottare), förutsatt att vi är överrens om att dopning är moraliskt tveksamt/fel. Men det betyder också bara det. När vi hävdar att det finns en dopningskultur i finlänsk längdskidåkning så betyder det inte att alla alltid varit och alltid kommer att vara dopade. För övrigt så är det för mig ett större moraliskt problem om en person är nazist än om hen vinner ett OS-guld dopad även om det sistnämnda vore synnerligen sorligt.
Varför har det då funnits en dopningskultur inom finlänsk längsdskidåkning men snarare en antidopningskultur inom svensk längdskidåkning (ett exempel som jag tror det finns belägg för)? Och åter igen frågan som många ställer, varför skulle det vara någon skillnad mellan svensk och finlänsk idrott? Ja, eftersom jag inte studerat och jämfört svensk och finlänsk längdskidkultur och ej vet mer om den finska än vad som framkommer i en initierad debatt så lämnar jag förklaringsmodeller åt den som studerat saken.
Vad som däremot kan vara av värde är några ord om kulturella skillnader och att det kan skifta mycket över korta geografiska och kulturella avstånd. Några exempel: I väljarbeteende ser vi att främlingsfientliga partier har mycker svårare att få röster i norra Sverige jämfört med södra Sverige. I inställningen till att använda våld i uppfostringssyfte av barn ser vi en stor skillnad mellan exempelvis Sverige och Frankrike. I inställningen till att kombinera moderskap och yrkesarbetande ser vi en stor skillnad mellan exempelvis Sverige och Tyskland. Så att inställningen till dopning skulle skifta mycket mellan närliggande länder är sociologiskt ingen orimlig hypotes.
//Stefan
Det jag istället vill skriva några ord om är det Anders Aukland utlovade i tv-programmet Skavlan, att svenska och norska längdskidåkare inte är dopade (minns ej hur han uttryckte sig ordagrant). Här är det självklart lätt att påpeka att Anders Aukland rimligtvis inte kan ha koll på alla svenska och norska längdskidåkare, säg dom senaste 20 åren. Så är det men då missar man samtidigt poängen. Vad är det då Anders Aukland vet som inte gemene man är insatt i?
Samma sak som vi alla som på olika sätt och med olika närhet är inblandade i längdskidåkningens tävlingsverksamhet i Sverige och Norge. Vi har aldrig sett några tecken på dopning! Alla dessa vittnesmål betyder något och är en stark indikator på att det faktiskt inte sker någon dopning eller om det sker så är det i väldigt liten omfattning. Vi kan inte utifrån detta hävda att det aldrig har varit/är/kommer att vara en eller flera dopade norska/svenska längdskidåkare. Men vi kan ej heller avfärda erfarenheter från dom som är aktiva inom längdskidåkningen.
Några ord om kultur också. Ofta uppkommer spörsmålet varför svenskar eller norskar inte skulle dopa sig när "alla andra"nationaliteter gör det. Sammanlänkat är nog också en undran om det menas att svenskar och norskar är "bättre" (i morlisk mening) människor än personer av finsk eller italiensk nationalitet. I viss mån är det naturligtvis det vi menar (om tävlingsidrottare), förutsatt att vi är överrens om att dopning är moraliskt tveksamt/fel. Men det betyder också bara det. När vi hävdar att det finns en dopningskultur i finlänsk längdskidåkning så betyder det inte att alla alltid varit och alltid kommer att vara dopade. För övrigt så är det för mig ett större moraliskt problem om en person är nazist än om hen vinner ett OS-guld dopad även om det sistnämnda vore synnerligen sorligt.
Varför har det då funnits en dopningskultur inom finlänsk längsdskidåkning men snarare en antidopningskultur inom svensk längdskidåkning (ett exempel som jag tror det finns belägg för)? Och åter igen frågan som många ställer, varför skulle det vara någon skillnad mellan svensk och finlänsk idrott? Ja, eftersom jag inte studerat och jämfört svensk och finlänsk längdskidkultur och ej vet mer om den finska än vad som framkommer i en initierad debatt så lämnar jag förklaringsmodeller åt den som studerat saken.
Vad som däremot kan vara av värde är några ord om kulturella skillnader och att det kan skifta mycket över korta geografiska och kulturella avstånd. Några exempel: I väljarbeteende ser vi att främlingsfientliga partier har mycker svårare att få röster i norra Sverige jämfört med södra Sverige. I inställningen till att använda våld i uppfostringssyfte av barn ser vi en stor skillnad mellan exempelvis Sverige och Frankrike. I inställningen till att kombinera moderskap och yrkesarbetande ser vi en stor skillnad mellan exempelvis Sverige och Tyskland. Så att inställningen till dopning skulle skifta mycket mellan närliggande länder är sociologiskt ingen orimlig hypotes.
//Stefan
onsdag 5 mars 2014
Fortsatt skidträning...
...Kroppen svarar lite bättre nu (mera normalt) och med fina spår på konstsnön i Klackberg (Norberg) så blev det två timmar klassiskt igår. Körde så länge jag orkade springa när jag saxade i branterna, så det blev ett okej pass.
Idag dryga två timmar stakning på halvtröga rullskidor med Kraftstaven (för att testa hur den funkar). Det var väl inte jätteroligt att vara på rullskidorna men varför åka några mil till snön när man får samma träningseffekt på hjul. Nu blir det i alla fall inte många mera rullskidpass den här säsongen.
Träningen fortsätter förmodligen i Falun snart.
//Stefan
Idag dryga två timmar stakning på halvtröga rullskidor med Kraftstaven (för att testa hur den funkar). Det var väl inte jätteroligt att vara på rullskidorna men varför åka några mil till snön när man får samma träningseffekt på hjul. Nu blir det i alla fall inte många mera rullskidpass den här säsongen.
Träningen fortsätter förmodligen i Falun snart.
//Stefan
onsdag 19 februari 2014
Sjuk...
...och har varit så i en vecka. Tydligen var intervallerna förra veckan lite av en chansning efter Engelbrekt. Tråkigt så och knepig uppladdning för Vasan. Vi får se hur det blir, det har i alla fall gått så långt att jag har färsk ingefära i teet. Nu ska jag luta mig tillbaka och fundera vidare...
//Stefan
//Stefan
tisdag 11 februari 2014
Att gratulera sin egen fiende?
För några år sedan röstade Schweiz om att förbjuda minareter. Det fanns tydligen fyra stycken i landet då och oavsett om dom överskuggade Alperna eller ej så tyckte 57 procent av dom röstande att det åtminstone inte skulle bli fler än fyra. Det historiskt okloka att hetsa mot religiösa minoriteter tycktes inte heller bekymra dom 57 procenten.
Nu är schweizarna igång igen och har med har med knapp majoritet röstat för att begränsa invandringen/fri rörlighet från EU. Problemet tycks bland annat vara att det kommer arbetskraft från dom lokala grannländerna. Alltså länder som ligger inom samma kulturella och språkliga sfär Schweiz består av. Vilket för övrigt är fyra till antalet (min favorit är den franska vilket har att göra med skillnader mellan den franskspråkiga kulturella sfären och dito tyska, bara ett påpekande, inget av vikt för den här diskussionen).
Nu tar vi ett steg till det teoretiska planet. Vad erbjuder rasism, och vissa varianter nationalism? Den enklaste förklaringen är att den ger en person möjligheten att känna (och hävda) att hens egen befolkningsgrupp är lite bättre än andras och att den åtminstone inom ett visst avgränsat territorium (land, nation) bör ha priviligerade rättigteter framför andra grupper. befolkningsgruppen kan sedan definieras utifrån en massa olika saker som utseende (ras), religion, kultur osv. Men allt den erbjuder oss är att vi är bättre och möjligtvis ska få det lite bättre på någon annans bekostnad. Uppenbarligen så utgör den tanken en stor lockelse fortfarande
Vad hände då? Marine Le Pen, ledare för det franska högerextrema partiet Front National gratulerar schweizarna för deras klarsynthet. Alltså ledaren för ett parti som tycker att fransmännen är lite bättre än andra (i alla fall så länge dom håller sig i Frankrike) gratulerar Schweiziska folkpartiets (SVP) försök att kasta ut fransoserna?
Det hela påminner om när Jimmy Åkesson gratulerade Sannfinländarnas framgång i senaste valet i Finland. Det enda partiet i världen som är emot svenskar! Må så vara att dom mest är mot sverigefinländare, som bor i Finland, men ändå?
Dom främlingsfientliga partierna försöker ju lite då och då sammarbeta över gränserna och kanske är något pågång i EU-parlamentet igen, om det inte går som förra gången då. Då bröts försöken till samarbete när en representant för italienska Lega Nord hävdade att alla rumäner var romer, och det ville ju inte den högerextrema rörelsen i Rumänien gå med på. Svårt det här med samarbeten.
//Stefan
Nu är schweizarna igång igen och har med har med knapp majoritet röstat för att begränsa invandringen/fri rörlighet från EU. Problemet tycks bland annat vara att det kommer arbetskraft från dom lokala grannländerna. Alltså länder som ligger inom samma kulturella och språkliga sfär Schweiz består av. Vilket för övrigt är fyra till antalet (min favorit är den franska vilket har att göra med skillnader mellan den franskspråkiga kulturella sfären och dito tyska, bara ett påpekande, inget av vikt för den här diskussionen).
Nu tar vi ett steg till det teoretiska planet. Vad erbjuder rasism, och vissa varianter nationalism? Den enklaste förklaringen är att den ger en person möjligheten att känna (och hävda) att hens egen befolkningsgrupp är lite bättre än andras och att den åtminstone inom ett visst avgränsat territorium (land, nation) bör ha priviligerade rättigteter framför andra grupper. befolkningsgruppen kan sedan definieras utifrån en massa olika saker som utseende (ras), religion, kultur osv. Men allt den erbjuder oss är att vi är bättre och möjligtvis ska få det lite bättre på någon annans bekostnad. Uppenbarligen så utgör den tanken en stor lockelse fortfarande
Vad hände då? Marine Le Pen, ledare för det franska högerextrema partiet Front National gratulerar schweizarna för deras klarsynthet. Alltså ledaren för ett parti som tycker att fransmännen är lite bättre än andra (i alla fall så länge dom håller sig i Frankrike) gratulerar Schweiziska folkpartiets (SVP) försök att kasta ut fransoserna?
Det hela påminner om när Jimmy Åkesson gratulerade Sannfinländarnas framgång i senaste valet i Finland. Det enda partiet i världen som är emot svenskar! Må så vara att dom mest är mot sverigefinländare, som bor i Finland, men ändå?
Dom främlingsfientliga partierna försöker ju lite då och då sammarbeta över gränserna och kanske är något pågång i EU-parlamentet igen, om det inte går som förra gången då. Då bröts försöken till samarbete när en representant för italienska Lega Nord hävdade att alla rumäner var romer, och det ville ju inte den högerextrema rörelsen i Rumänien gå med på. Svårt det här med samarbeten.
//Stefan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)