fredag 21 januari 2011

Sjuk

I Hedemora för nästan två veckor sedan gjorde jag äntligen ett lopp där jag trots trötta muskler hade lite tyck i skidåkningen, i klassisk stil ska tilläggas.  Dagen efter skatade jag nio kilometer i Avesta med en helt sänkt kropp. Resultatet? Sjuk igen. Som vanligt missade jag DM-helgen, Tony är av uppfattningen att den på något sätt är förhäxad för oss strömsbergsseniorer. Hoppas ni hade kul i spåren i alla fall. Nu väntar jag på lite provsvar som förhoppningsvis kan bringa lite klarhet i vad min kropp håller på med. Nån tävling blir det nog inte till helgen.

Samtidigt så fortsätter judarna att ta över min bokhylla. Som senast, köpte en bok av Georg Simmel, tysk sociolog/filosof verksam slutet av 1800-talet/början av 1900-talet. Påfallande ofta så har mina böcker en författare med judisk bakgrund. Påfallande ofta är dessa författare tyska också. Anmärkningsvärt är också att dessa judiskt-tyska författare inte tycks ha varit verksamma efter 1920-talet. Nu skulle man ju kunna påstå att det är tyskarna som försöker ta över min bokhylla, men det låter ju bara dumt!

//Stefan...


...som lyssnar på Creeping Death

torsdag 13 januari 2011

Bantning

Oro över att Therese Johaugs framfart i den avslutande etappen av Tour de Ski skall leda till skadlig bantning och ätstörningar känns lite överdriven. Inte så att jag ifrågasätter att kvinnor som ägnar sig år konditionsidrott på grund av idrottens inneboende krav kan få problem med ätstörningar, inte alls. Snarare så är det allt för vanligt och behöver hanteras på något sätt. Men jag tror inte att konditionsidrottandet i sig är så stor orsak.

Tänk på följande två saker. Vi talar om hur "konstig" Marit Björgens muskulösa kropp är. Therese Johaugs imponerande körning på sista etappen i Tour de Ski.

Vilket ger mest motivation för kvinnor att hålla sig smala?

Slutligen kan man ju undra hur Terese Johaug själv mår av den här debatten. Hon kan ju knappast fly från sin egen kropp.

//Stefan

måndag 10 januari 2011

Könsroller inom längdskidåknig

En artikel av sociologen Eva Lundgren finns på Newsmill.se i dag om en företeelse som tycks bli hetare även i det offentliga samtalet, nämligen längdskidor. Artikeln handlar dock om vilka könsroller som tilldelas skidåkare och hur det skiljer sig mellan kvinnor och män och inte om hur trevligt det är att glida fram i ett hårt spår i 5 minus. Upplagt för ilskna svar alltså, något ni kan se i kommentarerna under artikeln som är på temat att en feminist helst ska vara tyst.

Några kommentarer av mig krävs också. Norsk mainstream media har jag dålig kännedom om men att Northug och Björgen behandlas olika känner vi väl till och i Björgens fall så är ju hennes utseende upphov till dom mest fantastiska diskussioner (Skavlan). Det där att kvinnor förväntas le är gammal skåpmat (om än ett tydligt exempel på könsroller) och gäller inte bara media.

I fråga om svensk media så kan jag hålla med om att situationen är under bättring, manliga och kvinnliga skidåkare behandlas båda seriöst och det är säkert ett resultat av en genomgripande feministisk diskussion som har förts i Sverige under 40 år. Ta exempelvis den dokumentär som Svt visade här om dagen när Sportspegeln firade 50 år. Ett bärande tema där var inte bara hur sportjournalistiken har professionaliserats utan också att den gjort så genom en feministisk diskussion. Det är för övrigt det som Lundgren benämner som statsfeminism, ett ord som tillsammans med politiskt korrekt brukar stå för en föraktfull benämning på ett påstått feministiskt förtryck av alla dom som vill ha kvar det könsstereotypa samhället. Statsfeminismen är (i Lundgrens mening) det faktum att dom flesta av oss ser jämlikhet mellan kvinnor och män i form av likabehandling som ett bra mål för vårt samhälle. Mycket på samma sätt som dom flesta av oss ser antirasism som ett bra och eftersträvansvärt mål.

Jag tror att man med en studie av kvinnliga landslagsåkare från 60-talet och framåt skulle få en tydlig bild av hur könsrollerna kraftigt har förändrats och villkoren mellan kvinnliga och manliga skidåkare har blivit mera jämlika över tid i Sverige. Ska återkomma till vad som indikerar detta.

Slutligen, trots bisarra företeelser som Vasaloppets tidigare apartheid system där kvinnor var förbjudna samt dagen upplägg med olika längd på tävlingsdistanser mellan män och kvinnor så behöver inte det vara vår skidfamilj som är dagens stora problem. Längdskidor är trots allt en relativt jämlik idrott i fråga om könsstrukturer. Men vi har det omgivande samhället med oss.

//Stefan

onsdag 5 januari 2011

DM-stafett

Igår skidade jag äntligen en tävling i klassisk stil. Ett bra första varv och ett segt andra utan någon draghjälp, något jag verkligen behöver när jag är i dålig form. Christer hoppade in på första sträckan och fick enligt egen utsaga ut maximalt av kroppen samtidigt som Stefan Ö gjorde en helt ok insats. Men varken jag eller mina klubbkamrater fick spela stjärnor den här kvällen.

Östervåla med Pontus, Uffe samt Henrik stod nog för den en av dom bästa samlade insatserna i DM-stafett sammanhang på många år. Tänker att Häverödal nog hade ett lika bra lag för några år sedan. Ungdomarna i Rex imponerade med sin jämnhet. Roslagsbros Henningsson och Holmström åkte bra trots dom minst sagt begränsade möjligheterna att staka på ett vettigt sätt. Janne Mattsson gjorde nog kvällens främsta insats på sin skatesträcka. Det finns hopp för herrskidåkningen i Uppland.

//Stefan...

...som lyssnar på Bob Seger

måndag 3 januari 2011

Stafett på gång

Det krävs inte mycket för att en kunglig person ska få applåder. En vanlig person måste i regel uppnå något, vinna ett OS-guld, komponera ett magiskt thrashmetal album i mitten av 80-talet eller klippa gräsmattan. Men det värsta med vårt fördemokratiska statsskick är ändå att vanligt folk blir helt dumma i huvudet av det, företrädesvis i Ockelbo. Nog om det.


Svårt med formen, även om jag tror att halsen börjar sluta motarbeta mig nu. Sprint-DM i Månkarbo igår bjöd på bra träning och syra i låren. I morgon ska jag äntligen åka klassiskt i DM-stafetten. Tror det bli bra träning och hoppas Norling och Östlund kompenserar min bristande form.

//Stefan...

som lyssnar på Snapcase