söndag 14 januari 2018

Träning i Norberg och tävling i Storvreta

Träningen har fortsatt den här veckan. Avverkade 55 minuter A3-stakning uppför i fredags i Håbergsbacken på Engelbrektsspåret. Norberg är tydligen ett sånt där ställe där snön stannar kvar den här vinter. Trevligt att kunna åka i lite kuperad terräng på hemmaplan! Var väl inte pigg men hade inte heller någon tanke på att köra fullständigt slut på mig. Tänker att den här träningen blir bra inför Birken.

Jag får ibland frågan om Norberg fortfarande existerar, jag låter den vara obsvarad för tillfället. Engelbrektsspåret existerar dock i högsta grad!
Idag var jag i Storvreta och tävlade i 10 kilometer skate med gemensam start på en platt, platt (men fin) bana. Var väl inte så pigg men en bit in på första varvet hamnade jag i täten och drog ganska hårt utan att kunna gå ifrån under 4 varv. Sen gjorde Peter Thunvall ett maxryck som jag inte riktigt kunde hänga med i.

Han fick sällskap av en för mig okänd Nils Ohlsén och jag jagade några sekunder bakom. Det blev 3 riktigt hårda avslutande varv. Tyvärr tappade jag nån sekund hela tiden och när det var lugnt bakåt så gled jag lugnt över upploppet. Var väl sliten av all träning i veckan men Thunvall är ju stark i skate så det var inte så tokigt. Träningsmässigt blev det bra också. Fin tävling helt enkelt!

Ett av dagen pris, fin riller från Skimateria. Alltid kul med tävlingar som har relevanta priser. Hur kul är det då att testa så mycket material som jag gör? Det nöjet går ärligt talat upp och ner...
 //Stefan

torsdag 11 januari 2018

Bra träning

Har avverkat ett tretimmarspass på konstsnön i Avesta ikväll. The usual suspects var på plats och jag stakade med dom i drygt två timmar samtidigt som jag testade lite olika skidor. Ganska lätt före på det lite korta spåret (men snart längre!) så det var inte allt för jobbigt. Som den långloppsåkare man är avslutade jag passet med två 10-minutersblock 15/15 stakning för att jobba på snabbheten. Jättebra träning verkligen!

Träningen har annars gått väldigt bra och med den träning och tävlingsvana som följer av flera tävlingar framöver ska formen bli bättre. Då snötillgången hemma inte bjuder på några längre backar har jag mellan allt annat man har för sig hunnit träna bra och hårt i Falun några dagar senaste månaden. Som i tisdags. Ett märkligt pass kan man tycka men det finns ju flera vägar framåt. Började med 1.40h klassiskt med intervaller uppför 10km spåret i två varv. Bytte till skate och mötte även upp Niclas och smög in några skateintervaller uppför också. Förmodligen mitt livs första skiathlonpass. Säkerligen utvecklande men inget jag avser tävla i.

Till helgen har jag tyvärr inget långlopp men hoppas tävla i skate i Storvreta på söndag. Säkert utvecklande det också.

Fint på Lugnet!
//Stefan

söndag 31 december 2017

Nyårstävling Avesta 2017

Det blev en nyårstävling i år också för oss i Avesta. Ronny hade bjudit in till 15 kilometer fristil. I det här fallet betydde det att Ronny och jag skatade medan resten stakade. En inte allt för liten grupp åkare hade samlats på konstsnöspåret i Åsbo som skulle köras 8 gånger fram och tillbaka med avslutning uppför backen.

Eftersom skate är det nya svarta för långloppsåkare (mitt femte hårda skatepass i december) och vi ville få upp pulsen lite extra jagade jag och Ronny iväg i starten på nysnön som låg på skatebädden. Med oss fick vi Jacke stakandes i ett lite mer isigt klassiskt spår och så höll vi på så i 8 varv. Vi turades om att hålla uppe farten och efter några varv så pressade även Jacke oss i dom mer lättåkta delarna. Ronny i skate brukar vara en utmaning för mig men i vinter har det funkat bra. Idag var jag nästan lite starkare men det var svårt att gå ifrån i ett rejält sugande före som gjorde benen tämligen stumma efter några varv. I mål var vi alla tre rätt nöjda med passet och att ha gjort något åt bristen på tävlingar.

Nu hoppas jag på mer träning och sen Axa skimaraton nästa söndag. Kanske även skateintervaller på snabba hårda spår...

//Stefan

onsdag 20 december 2017

På västfronten intet nytt...

NRK rapporterar om 55 norska manliga toppidrottare tjänade 100 miljoner kronor mer än lika många kvinnliga toppidrottare.

Samtidigt får NRK kommentarer från Johannes Thingnes Bø, Emil Hegle Svendsen och Sjur Røthe. Den förste förklarar det med att herrarna är mer populära. Den andre med att herrarna (uppenbarligen) är bättre. Den tredje tar det uppenbarligen inte så hårt. Alla tre verkar överens om att toppidrotten är tämligen jämställd. Hur dom logiskt får ihop inkomstskillnaderna som NRK visar med sin egen upplevelse av jämställdhet vet jag inte, att dom är män kanske förklarar något? Inte så intresserade av frågan kanske?

Men nu ska vi inte vara för snabba att döma alla norrmän eller norska idrottare utifrån dessa tre, se deras argument (eftersom det är som det är är det så och det är inget problem) som pedagogiska exempel.

Det finns ju dom som reagerar annorlunda. Tarjei Bø, Astrid Uhrenholdt Jacobsen och Ingvild Flugstad Østberg är några av dom som varken tycker inkomstskillnaderna är bra eller att det är speciellt jämställt inom toppidrotten.

Astrid Uhrenholdt Jacobsen sammanfattar allt rätt bra på frågan om hon upplever toppidrotten som jämställd:

– Ikke overalt, nei. Hva gjelder penger, så er det forskjell. Noen aktører er veldig konsekvente på at det skal være det samme for samme på prestasjon, mens noen er delvis åpne på at det ikke er det, forklarer skiesset.

Hun påpeker at det har skjedd mye siden hun kom inn i langrennssirkuset.
– Første gang jeg gikk junior-VM hadde Fischer forskjellige bonuslister for kvinner og menn, og det var en helt åpen greie. Så det har skjedd mye på 12 år. Vi må bare fortsette å jobbe for at det skal bli likt.

– Hva synes du om at det ikke likt allerede?

– Jeg tenker at det både er opp til oss og gutta og stille spørsmål hvis man ser at det er forskjeller, avslutter Uhrenholdt Jacobsen.

Ställ frågor, tämligen grundläggande uppmaning! Kanske en bra början för
Thingnes Bø, Hegle Svendsen och Røthe?

 //Stefan

tisdag 28 november 2017

Träning på snö

I jakt på längre backar att använda benen i så hamnade jag i Klackberg idag igen. Tanken var väl att löpa men mer än 5 centimeter gjorde att kraften från stavarna ökade hastigheten betydligt då även terrängskorna slirade betänkligt. 45 minuter A3 och 2.20h totalt skrapade jag ihop. Intervallerna var på mellan 4 och 7.30 minuter långa, det blir ju ofta ett problem att hitta långa motlut så här i början av säsongen så bäst att passa på. Det var nog säsongens sista pass i Klackberg idag, har i alla fall varit där drygt 10 gånger i år, bra ställe!

Snöigt värre på höjderna ovan Klackberg idag.
Konstsnöspåret i Avesta har hunnit bli dryga 300 meter enkel väg. Ovanligt fint så här i början. Det får bli en del stakning där nu för att slippa ta fram rullskidorna igen. Värt att åka där om man är i närheten, annars bör man nog vänta på lite längre spår.

Bra jobbat med ett tjockt och fint snölager.
//Stefan

torsdag 23 november 2017

MeToo och idrotten del 2

Ni vet Maria Rydqvist, hon som har lyft frågan (som det så fint heter) om frånvaron av kvinnliga topptränare inom SSF ett bra tag nu?! Ofta har svaret varit att det är svårt att hitta kvinnor som är intresserade och vill satsa. Johan Sares lyckades till och med hävda att kvinnliga tränare var dåligt utbildade. Det kan möjligtvis finnas andra orsaker!

Så här säger Anja Pärsson till Expressen om det hon sett att kvinnliga ledare fått stå ut med:

 – Det finns ändå en extremt stor andel män som sitter på makten i idrottsvärlden. Kolla bara bland tränare, där är det väldigt få kvinnor. Och jag känner många kvinnliga tränare som har blivit otroligt förtryckta i de roller de har i förbund eller liknande, så det är svårjobbat. Ska man förändra idrottsvärlden så måste man förändra på den högsta nivån. Idrottsledare måste sätta ner foten och bestämma hur det ska se ut.

Det tycks finnas ett ytterligare problem än kvinnorna själva! Kanske något att tänka på.

Johanna Frändén och Simon Bank skriver i Aftonbladet, här och här, om jämställdhet och misogyni inom både idrotten och idrottsjournalistiken. Insiktsfullt och läsvärt. För att återknyta till min inledning och citera Frändén så:

Det är, intressant nog, nästan alltid kvinnliga sportjournalister som får frågor om varför kvinnliga sportjournalister marginaliseras.

Åter igen, att lägga ansvaret och problemet på kvinnorna. Kanske kan MeToo ta bort lite av den vanföreställningen. Rikta uppmärksamheten dit problemet ofta ligger när det kommer till jämställdhetsfrågor, män...

//Stefan

MeToo och idrotten.

Äntligen når MeToo idrotten i Sverige och gör det möjligt för idrottare att lyfta fram insiktsfulla kunskaper. Som Nilla Fischer i Aftonbladet:

"– Den manlige idrottaren hyllas som ett ideal, och så länge han presterar lämnas både kultur och utövare oberörda av lagkamrater, supportrar och av de idrottsförbund han representerar. Detta finner jag problematiskt och bör ifrågasättas.

Vad har du för egna upplevelser av sexuella trakasserier inom fotbollen?

– Jag har fått dödshot både hemskickat och via sociala medier. Jag har även varit utsatt för andra trakasserier och härskartekniker. Att bli utsatt för sådant är vardag för oss kvinnor som befinner oss på "männens arena", alltså idrottsrörelsen. Män vill skydda det som är deras. Damlag eller kvinnliga utövare prioriteras bort till exempel när det gäller planer, budget och omklädningsrum."

Även om MeToo mestadels handlat om rena sexuella trakasserier och övergrepp så pekar Fischer på det som ofta är grunden till att kvinnor och flickor utsätts för diskriminering och trakasserier, att dom tar plats som män anser är deras. Fotbollen är kanske det tydligaste exemplet (globalt) med vilket kön som ges uppmärksamhet?

Vilket kön som tillåts vara tränare för män/kvinnor?

Vilket kön som får dom bästa förutsättningarna att utvecklas?

Vilket kön som sitter på makten i idrottens organisationer?

Självklart är det här tillämpbart på alla idrotter i olika utsträckning, en lista med frågor för längdskidåkningen är enkel att göra.

Vilket kön är det som får resurserna inom den professionella långloppsåkningen?

Vilket kön är det som tillåts vara landslagstränare?

Vilket kön får dom bästa sponsorkontrakten (relaterat till prestation)?

Vilket kön får åka längre distanser?

Vilket kön var tidigare ensamma om att få tävla i Vasaloppet?

Vilket kön sitter på makten inom idrottens organisationer?

Listan är lång. Som Fischer mycket träffande beskriver, män anser att vissa platser är deras. För att behålla det, speciellt när det ifrågasätts och utmanas så blir svaret diskriminering och trakasserier, den sexuella övertonen är bara det starkaste patriarkatet har att komma med.

//Stefan