torsdag 16 februari 2017

Vid sidan av Engelbrektsloppet

Jag var mist sagt trött och seg när vi åkte runt banan samt testade skidor i lördags. Väl hemma var det bara att lägga sig och sova med lite svullen hals febrig kropp, inte så bra förutsättningar för att tävla. Och något tävlande blev det inte heller.

Åkte ändå upp till Norberg för att supporta Ronny och stå med lite stavar. Det var väl fint i solen och klokt att avstå men inte så kul egentligen. Det har ju inte blivit så mycket av den här säsongen än så länge och vi får väl se om jag blir både frisk och i bra form någon gång. Har tränat några dagar nu igen och det känns väl okej förutom just usel form. Siktar på Bessemerloppet till helgen och sen kanske en Halvvasa för att få tävla en gång till inför Vasaloppet.

Annars var det kul att se att Engelbrektsloppet i år klarade av att genomföra loppet tack vare investeringar i snökanoner. Nu har dom ju en lång väg kvar att gå men dom är på är väg. En sprinttävling på fredagen och ett bättre startfält på Kristinaloppet gladde också. Bara dom jobbar vidare.

//Stefan

torsdag 9 februari 2017

Lite mer träning

Lindmansloppet tog väl inte jättehårt men muskulärt blev jag ganska trött. Fint det. Vilade måndag och sen träning igen. Lite löpning och en kort (5km) skidtävling på tisdagskvällen plus korta intervaller uppför, stakning så klart. Det kändes i musklerna.

Långt skatepass igår (så man kanske kan åka något sådant lopp i vår också) och sen Ronny-intervaller idag. Var bara med på första halvan av passet (stakning), avslutade med klassiska intervaller. Orkade inte följa Ronny uppför i längre backar men annars var det okej. Det går framåt i alla fall. Nu får kroppen återhämta sig i två dagar och sen är det Engelbrektsloppet. Det blir intressant!

//Stefan

tisdag 7 februari 2017

Lindmansloppet 2017

Så har jag ett fjärde DM-guld för min uppländska klubb.

Lindmansloppet blev i år 14 varv på ett 3-kilometers spår. Eftersom jag varit lite för mycket sjuk men framförallt inte fått varken tävla i tillräcklig utsträckning eller kört så många hårda pass senaste två månaderna så var jag i stort behov av att tävla. Jag hann med ett klassiskt intervallpass i fredags som inte var negativt för kroppen annat än att jag var lite sliten efteråt. Minst sagt skönt när man inte kunnat träna bra på länge, och det är ju trevligt att anstränga sig också.

Målet med tävlingen var att ta mig igenom, få bra träning samt förhoppningsvis vinna. Jag lyckades med det även om jag inte var först i tävlingen.

Det var en lätt bana med en slakmota och en saxbacke tog ändå på stakmusklerna varje varv. Första varven gick bra och vi var en stor klunga med lite ryckig körning, men visst kändes det att jag inte var i någon form. Det var lite svårt att ta sig fram med bara två spår och varvningar hela tiden och snart fastnade jag vid en vändpunkt och fick jaga ikapp. Det tog på krafterna så jag försökte hålla mig långt fram. Fick dra en hel del, dom andra förväntade sig självklart det, men jag höll egentligen bara ett okej tempo. Det vara andra som körde hårdare och jag fick ta i för att hänga på.

Efter halva loppet var jag riktigt trött och inriktade mig att dricka lite extra några varv. Blev väl lite piggare efter at ha varit riktigt ostadig på benen ett tag. Sista varven inriktade jag mig mest på spurten när en medtävlande fick för sig att börja vifta med skidorna när vi stakade upp för branten ett och ett halvt varv före mål. Det tog stopp. Loppets segrare gled iväg.

Synd men jag hade inte kraften idag att gå ikapp eller att tidigare gå ifrån. Spurtade med trött kropp i mål som distriktsmästare på årets (fyr)femmil. Gott så. Även om jag kan vara missnöjd med prestationen så fanns de ju dom som fick plåga sig hårdare än mig, och det är ju trots allt en ära att få vara före dom i mål.

Smalt men fina spår!

Jättebra ordnat av Gimo IF och som alltid viktigt att det blir tävlingar. Konstsnö är faktiskt framtiden för oss. Föredömligt agerat också av Häverödals Janne Pettersson som TD. Han löste problem samt undvek att skapa nya, så som det ska vara. Vi samtalade en stund efteråt om vikten att TD/tävlingsledningen har en god kontakt med åkarna och jobbar tillsammans. Något att ta efter för andra.

//Stefan

lördag 4 februari 2017

Stakförbud och maktstrukturer inom SSF

Min text om stakförbud hamnade på Längd.se. Kanske kan det inspirera SSF att implementera en mer genomtänkt arbetsmetod arbetsmetod kring tävlingstillfällen. Tyvärr är jag inte så hoppfull, desto mer man lär sig om hur SSF fungerar desto mer inser man att det finns en kultur av att den/dom som nått en maktposition ofta tar beslut som man inte anser behöver motiveras. Det kan som i detta fall gälla en TD men det kan lika gärna gälla att man "inte hittar" några kvinnliga tränare till landslagen. Konsekvensen blir ju att det är svårt att utveckla verksamheten när det inte finns någon motivering, alternativt bristfällande motivering. Men det är väl något vi måste jobba med antar jag.

Dock gjorde jag lite grävande angående händelseförloppet bakom stakförbudzonerna på SM 10/15-kilometern.

1. Först beslutar förbundet (i sommras) att stakförbudzoner ska testas vid några tävlingar under vintern, SM är inte en av tävlingarna.

2. En och en halv dag före start beslutar juryn att ändå lägga stakförbudzoner på SM.

3. Protester att det är orimligt att införa detta så tätt inpå loppet (när åkare har förberett sig efter vissa förutsättningar) viftas bort med motiveringen att det är FIS och SSFs intention att bevara den klassisk åkningen så därför väljer man att göra det ändå.

4. För att komlicera saken extra så flyttas och justeras längden på stakförbudzonerna fram till minuter före start!

Jag håller fast vid min uppfattning att det inte är ett professionellt agernade av juryn (och förbundet förmodligen) på vilket sätt stakförbudzoner nu infördes.

Men förutom att SSF borde överväga om personerna i juryn är kompetenta för fler uppdrag så följer flera konsekvenser. Den första och som jag nämnt tidigare är att vissa herråkare avstod att ställa upp eller fick sina lopp delvis förstörda. Men följande är också värt att reflektera över:

1. Sannolikt kommer långloppsåkarna att försvinna i än högre grad från SM.

2. Sannolikt är också att det här kommer att vidga klyftan mellan traditionell åkning och långlopp. Följden blir att färre åkare startar i traditionella lopp (kanske blir det fler "staklopp som i Grönklitt i början av vintern istället).

3. Om juryns senfärdiga agerande nu blir en norm för hur juryn tillåts ta beslut så skapar det en väldig osäkerhet bland oss åkare (som är inriktade på stakning). När som helst fram till start kan stakbegränsningar införas i klassiska lopp.

4. När juryn nu inte agerar respektfullt mot åkare och klubbar och tar beslut endast utifrån sin maktposition skapar det en massa skitsnack i kulisserna. Det är mycket mer konstruktivt med en arbetsmetod där vi tillåter oss vara oense i sakfrågor men överens om hur beslut tas.

5. Slutligen så försvårar detta juryarbete i andra tävlingar. Såväl TD som övriga inom jury/tävlingsorganisation gör ett hårt och avgörande arbete för vår idrott. Aktiva samt ledare ska ha tilltro till dessa personer så vi behandlar varandra med respekt. En jury ska inte behöva bli idiotförklarad av varken aktiva eller ledare. Tyvärr tror jag att lite av respekten försvann nu i Söderhamn.

Slutligen vill jag påpeka att uppfattningen att klassisk skidåkning försvinner om det bara stakas är en åsikt, en åsikt som jag inte delar! Dessutom förstärker det här min bild att den traditionella åkningen har väldigt dåligt självförtroende. Hur många/få är det som stakar traditionella lopp egentligen? Och vill man se mer diagonalåkning man man väl titta mer på damerna då? Men det är en annan debatt.

//Stefan

torsdag 2 februari 2017

Stakförbud

Förändringar går snabbt ibland!

I måndags pratade jag med en skidkompis som berättade att han skulle köra femtonkilometern på SM. Bra sa jag och peppade honom! Det är ju viktigt att vi bevarar SM som ett tillfälle där alla tävlingsåkare deltar och visar bredden på vår idrott. Min skidkompis är som så många andra herråkare nu för tiden inriktad på långlopp och därmed stakning. Långlopp eftersom den delen av längdskidåkningen gör det möjligt att fortsätta en seriös skidsatsning även om man inte har landslagspotential. Stakning eftersom det oftast är den mest fördelaktiga klassika växeln att använda på långloppen.

Bara det inte blir några teknikzoner sa han. Nä det ska det inte vara på SM sa jag, och inte inför dom det dagen före...

Så läste jag på Längd.se morgonen efteråt.

Tyvärr så måste man ju ifrågasätta både arbetmetod som kompetens hos hos juryn som tog beslutet. Eftersom jag inte känner er som tog beslutet personligen så kan jag inte utgå från annat än att ni är starkt engagerade i längdskidåkningen och vill sporten väl, men kanske borde ni tänka lite längre i förväg?

Erat agernade nu är respektlöst mot åkare och kan knappast ligga i linje med hur en jury ska arbeta. Märk väl att valet med stakförbudzoner inte var tvunget att införas för att kunna genomföra tävlingen, det var ett val från er sida. Ett val som ni gör när aktiva förberett sig för att prestera optimalt utifrån vissa givna förutsättningar på ett SM. Och jag lovar, även för långloppsåkare är SM en stor sak, där man vill prestera bra.

Eftersom ni ändå ändå verkar medvetna om det problematiska med att införa stakförbudzoner en och en halv dag före start är min fundering är varför detta var så viktigt? Den traditionella skidåkningen verkar lida stor brist på självförtroende när man tror att några få stakande åkare kommer att få den klassiska åkningen att försvinna. Ungefär som att det är ett av längdskidåkningens stora problem att någon åkare stakar sig till seger om en SM-bana då och då är lite lättare?

Konsekvensen nu blir endast att det förmodligen inte blir så många långloppsåkare på SM i framtiden. Om det nu är så att SSF stödjer detta agerande (vilket vi får anta) så vore det mer renhårigt att säga rakt ut att vi åkare kan förvänta oss stakförbudzoner på SM, det kunde vi ju inte nu. Kanske ni kan tänka lite längre i förväg nästa gång?

//Stefan


torsdag 26 januari 2017

Löptur

Så är jag tillbaka i någon slags medioker träning. En timme löpning på blöta isiga vägar, vintern går inte direkt segrande ur striden. Om man ska se positivt på saker och ting, vilket kan vara meningsfullt ibland, så tycks mina ben ha ett bättre löpsteg i sig numera, det är ändå skönt. Däremot skulle jag inte vilja kalla mig så där jättefrisk, men det kommer väl. Kanske tävlingsformen också, december och januari har blivit mindre bra ur tävlingsperspektiv liksom bristen på dom övriga hårda passen, men det kommer väl också.

Icebug Anima. Överlägset bästa skor med dubbar i, har aldrig halkat med dom. Köpte dom mest för skidgång i leriga backar men där har jag terrängskor jag skruvat dubb i själv nu. Anima är ganska bred och kanske lite tung och klumpig men helt okej träningssko, tar mest fram dom när det är isigt samt vissa skidgångspass trots allt.

//Stefan