torsdag 21 september 2017

Träning på snö

En kort vistelse i Torsby blev det, två dagar men det var rätt lagom efter känslan jag hade på Besemerrullen. Skidåkning på snö är ju i och för sig mjukt och skonsamt men oftast jobbigare än på asfalt så man känner ju av det. Valde ändå att köra mest helkropp i skate och klassiskt, staka gjorde jag självklart en del men dels var jag riktigt sliten sen lördagen, dels så kommer jag ju att staka mycket mer på rullskidorna i höst. Träningen handlar ju både om att optimera utifrån förutsättningarna liksom att försöka har roligt under tiden, ibland blir det ett motsatsförhållande, ofta är det inget problem.

Lyckades köra ett intervallpass i skate och det är nog den roligaste träningen i tunneln. Eftersom flera norska åkare också hade skateintervaller planerat till tisdag förmiddag så var ju motivationsproblemen borta, sällskap är bra i en tunnel. Men dom (norska åkarna) kör ju så jäkla långa skateintervallpass, typ 60 minuter effektiv tid, inte superhårt men ändå. Å andra sidan gör ju jag det i stakning och klassiskt så det handlar väl om vad man vill bli bra på. Och numer har ju Norge åkare som är bra i skate också. Hur som helst är skateintervaller en underskattad träningsform av många långloppsåkare.

Samtidigt i tunneln (och utanför) var diverse materiallevarantörer på plats för att alla butiker som säjer längd i Sverige, för att testa osv. Försökte hinna med att prata med så många som möjligt om relevanta saker. Enklast är ju med en sån som Markus Jönsson som förutom att åka skidor snabbt även jobbar med Swenor, Rode och ett finskt stavmärke där vi helt enkelt hade lite tid att träna ihop. Blir en del kloka samtal. Diskuterade en del angående vilka skidor man ska staka på med Lasse Jonssson, tyckte väl att vi var överrens. Primateria från Uppsala är ju både intressanta och seriösa och där handlar samtalen mycket om att jämföra erfarenheter. Överlag brukar det funka så att ju mer man delar med sig av kunskap, ju mer får man tillbaka. Och det finns en hel del att veta...

Skidtunneln efter typ 10 år...

Nu ägnar jag mig åt vila och lite lätt träning och hoppas kunna trycka på i helgen igen.

//Stefan

lördag 16 september 2017

Bessemerrullen 2017

Så Bessemerrullen idag, 52 kilometer platt stakning. Formen har ju varit bra senaste veckorna men efter att ha känt mig lite ansträngd i halsen dom senaste mornarna så fick jag ett riktigt tungt race. Egentligen kände jag direkt efter start att kroppen inte ville köra max idag, hade ingen riktig kraft alls i musklerna. Hoppades väl att det skulle lossna efter ett tag.

Sladdade bak i tätklungan en 6-7 kilometer men sen försvan den. Åkte själv ett tag innan en grupp kom ikapp mig. Var rädd att det skulle bli dragjobb för mig hela tiden men istället fick vi till ett rätt bra sammarbete. Även om vi tog ikapp 2 åkare så dras ju fältet ut och man tappar hela tiden. Jag försökte trycka det jag hade och även om det inte svarade alls så blev det väl lite jobbigt. åkte i alla fall ifrån klungan på slutet och fick känna mig lite stark. Så det blev rena motsatsen till känslan jag hade i Skokloster. Tråkigt men det brukar ju gå upp och ner för mig under barmarkssäsongen. Och Ronny åkte ju väldigt bra så det är ju bara att köra ifrån honom på nästa intervallpass.

Kul ändå med en rullskidtävling som växer och många motionärer som hittar dit, mer skidåkare helt enkelt. Det kan dock vara på plats med några ord om den manliga dominansen bland deltagare på rullskidtävlingar, det är ju faktiskt värre än på vinterns långlopp på snö. Det är inte helt enkelt att hitta svar men det finns lite ledtrådar som man kan jobba med. Ska dock återkomma till det senare men en bra utgångspunkt kan vara att inte se det som en fråga som kvinnorna får lösa.

Nu får vi se om det blir ont i halsen eller om det blir en tur till Torsby. Rullskidtävlingarna är nog slut för mig den här säsongen även om det finns några intressanta kvar.

//Stefan

tisdag 5 september 2017

Skoklosterrullen 2017

Skateintervallerna med Ronny gav ju lite i alla fall! Brukar vara så med den typen av intervaller. Så jag åkte mot Skokoster men en ganska bra känsla.

Tidigt på plats för att prova låneskidor från Skigo. Såg en del av banan påväg till starten, lite backar ändå, riktigt fint! Skidorna gick bra och jag tog några hårdare drag uppför startbacken. Rullade ner till bilen 25 minuter före för att fixa det sista med stavar, vätskebälte och liknande. Åkte lite mer för att rullskidhjulen skulle vara varma och maximalt lättrullade, tyckte jag förberett mig bra och rullade ner till starten med 5 minuter tillgodo. Får då höra att vi plötsligt får åka på egna skidor. Skigoskidorna rullar bra men jag vet att mina Elpex med rosa hjul kommer att rulla bättre, när dom är varma!

Så jag står alltså på startlinjen med riktigt sega 2:or. Hur jag borde vetat att jag skulle värma upp ett par egna skidor också, ja det vet jag inte faktiskt.

Loppet då. Tappade ju i backen ordentligt och hamnade en bit bak men började jaga när det blev flackare och hjulen började rulla bättre (det tar typ 5 minuter men dom blir ytterligare lite bättre, lite krångligt detta). Har väl bara 20 sekunder upp till täten och får med mig Jelinek i rygg och jagar på några kilometer ikapp en 6-7 åkare. Ganska trött då! Rullskidtävlingar handlar ju om att orka köra riktigt hårt när man behöver det, om man ska åka bra så att säga, och då handlar det också om att inte behöva köra hårt i onödan.

Nu kände jag mig ganska pigg ändå och efter några kilometer till hade några fler släppt. Då kör någon på min vänsterstav och lite senare lossnar min spets. Så efter 10 kilometer försvann segerchanserna...

Resten av loppet blev (som vanligt) att fokusera på att få ett bra träningspass. Åkte dom dryga två varv som var kvar med en eller två till åkare och vi hade bra sammarbete fast jag försökte dra så mycket jag kunde. Såg väl att det var bättre att sammarbeta än att dra ifrån själv, och vi plockade ju någon hela tiden. Med 4 kilometer kvar så tackade jag mitt sista sällskap och stakade max fram till backen ner mot målet. Rullade in som trea.

Uppfyllde målet med att få bra träning och dessutom så kändes kroppen bättre som planerat. Stort tack till David Holmström som var där (med CCC1000) och matchade efter banan, det hjälpte!

Nu är det väl bara att fortsätta hoppas på en rullskidtävling där allt funkar.

Vann en bok som följd av tredjeplatsen. Känns väl passande att ta del av den kunskapen då jag rör mig en del i fjällvärden, inte minst respektfullt mot dom som samlat kunskap om sin värld genom århundranden av erfarenhet. Sverker Sörlin benämner Yngve Ryd och Johan Rassa som "Mästare", det lovar gott. Tänker också att jag kan imponera på Nina Lintzén även om hon har doktorerat med en annan inriktning kring snö.



torsdag 31 augusti 2017

Bra men sega skateintervaller.

Ronny var med fin form från Alliansloppet klart starkast ikväll men jag tyckte jag hängde med bra ändå. Vi började med 3x5 min i backen som startar inne i Ängelsberg. Ganska grov asfalt nu tyvärr men nersliten så det ändå funkar att skata, Marwe 6:or räckte således gott som motstånd. Första 2 var jag bara 10-15 sekunder efter Ronny och sista hängde jag med bra drygt halva innan benen blev stumma. Gott så, det var verkligen inte bästa dagen för mina ben.

Efter detta blev det 2 småkuperade 5-minutare, hängde med riktigt bra trots en väldigt mjölksyraaktig stumhet i benen! Sista intervallen var mest uppför och gav högst puls för kvällen trots en kvickt bortflyende Ronny. Som vanligt var vi båda väldigt nöjda med vad som är Västmanlands finaste rullskidväg.

//Stefan

onsdag 30 augusti 2017

Skoklosterrullen på gång

På söndag arrangerar Bålsta Skidklubb Skoklosterrullen för första gången. Hela 51 kilometer på 2:or ska det visst bli, bra med lite längd på tävlingen. För min del så tänkte jag väl att kroppen borde vara lite piggare nu och att stakintervallerna har gett lite resultat, så det ska nog gå bra. Samtidigt är detta rullskidlopp precis som alla andra jag åker träning för vintern. Banan verkar bra och bara det kommer några starka åkare så blir nog inte träningseffekten något problem.

Det verkar ju faktiskt lossna lite gällande rullskidtävlingar här i Mellansverige äntligen. När jag började åka för en 10 år sedan (på inte allt för snabba gummihjul) så var det ju främst Östervålas vårtävling och Nacka/Värmdö samt Sumpan i Stockholm som arrangerade. Nu finns det ju säkert tio gånger fler motionärer på rullskidor så det hjälper väl lite men vi får nog tacka dom som skapade en arena för rullskidtävlande redan då. Sen kan man ju önska att lite fler tävlingsåkare vågade ställa upp också.

Ytterligare en notering av vikt är att jag och Ronny planerar skateintervaller/race i Ängelsberg i morgon. Det blir klart intressant! Senast jag körde riktigt hårt i skate var Grönklittsjakten i våras (då jag skatade väldigt bra i extremt sugföre) och Ronnys senaste var förmodligen när han fick ordentligt med pisk av en tjej uppför pisterna i Grönklitt i våras. Så jag har väl en hygglig chans, dessutom lär det bli en bra formtoppning för helgen.

//Stefan

måndag 21 augusti 2017

Sockenrullen 2017 och ultrapass

Det blev ett bra möte på rullskidorna i Hägersta! Terrängen norr om Mälaren är ju som den är, platt, platt och någon liten backe. Men det var bra vägar med väldigt lite trafik dom hittat. För mig var ju loppet bara en bonus i form av bra träning och jag förväntade mig inte att kunna prestera något av högre klass. Det räcker inte riktigt med två veckor sen fjällmara för att kunna pressa ur max igen.

Så jag fick slita riktigt ordentligt från start! Ronny och Jacob var klart starkast och det var dom två som höjde farten när dom gick upp. Jag, Henrik och en Karlslund-åkare hängde med. Jag hoppades väl att det skulle bli en jämn fart för jag tålde inte syran den här dagen. Men efter 10 kilometer ökade Ronny i en slakmota och jag fick släppa, hamnade retsamt nära Henrik och Karlslund-åkaren när som sedan snart släppte. Tyvärr var jag ganska stum efter att försökt följa.

Ronny (fram för allt) och Jacob visade sig klart starkast idag. Själv kämpade jag på ensam (som så ofta) ganska trött. Med 10 kilometer kvar tycktes en stor klunga bakom mig närma sig men faktiskt fick jag åter krafterna lite då och kunde pressa kroppen ganska bra in i mål. 26 kilometer ensam ger ju en viss hårdhet också om än tråkigt. Även om jag inte orkade den här tävlingen så är jag väldigt nöjd med den träning det gav. Tävlingar är ju en viktig del av mitt träningsupplägg och det har kanske blivit lite dåligt i sommar av olika orsaker. Tävlingsmässigt ser jag väl fram mot rullskidor i september.

Annars så hoppas vi att det blir en fortsättning nästa år från Hägerstas sida, det var rikigt bra ordnat redan första året! Resultat finns här.

Så var det ultrapasset, stakning självklart. Har ju haft i plan att hinna med två sådana under barmarkssäsongen, för att det är kul, för att göra något annorlunda, för att testa mig själv och kanske även som förberedelse för ett eventuellt ultralopp nästa vår.

Så här såg det ut på slutet:


Hade sällskap av Ronny fyra timmar mitt i, vi körde runt Norberg, Ängelsberg och Fagersta. Använde 3:or och höll väl bra distansfart. Stoppade i mig ganska mycket energi hela tiden men kunde ha pressat i mycket mer. Ingen uppladdning annat än tävlingen dagen före, kändes som den gav lite form. Efter 7.30h så blev kroppen lite tom och jag hade inte samma tryck i stakningen längre men kunde fokusera och hålla hyfsad fart ändå. Bra.

//Stefan