torsdag 23 november 2017

MeToo och idrotten del 2

Ni vet Maria Rydqvist, hon som har lyft frågan (som det så fint heter) om frånvaron av kvinnliga topptränare inom SSF ett bra tag nu?! Ofta har svaret varit att det är svårt att hitta kvinnor som är intresserade och vill satsa. Johan Sares lyckades till och med hävda att kvinnliga tränare var dåligt utbildade. Det kan möjligtvis finnas andra orsaker!

Så här säger Anja Pärsson till Expressen om det hon sett att kvinnliga ledare fått stå ut med:

 – Det finns ändå en extremt stor andel män som sitter på makten i idrottsvärlden. Kolla bara bland tränare, där är det väldigt få kvinnor. Och jag känner många kvinnliga tränare som har blivit otroligt förtryckta i de roller de har i förbund eller liknande, så det är svårjobbat. Ska man förändra idrottsvärlden så måste man förändra på den högsta nivån. Idrottsledare måste sätta ner foten och bestämma hur det ska se ut.

Det tycks finnas ett ytterligare problem än kvinnorna själva! Kanske något att tänka på.

Johanna Frändén och Simon Bank skriver i Aftonbladet, här och här, om jämställdhet och misogyni inom både idrotten och idrottsjournalistiken. Insiktsfullt och läsvärt. För att återknyta till min inledning och citera Frändén så:

Det är, intressant nog, nästan alltid kvinnliga sportjournalister som får frågor om varför kvinnliga sportjournalister marginaliseras.

Åter igen, att lägga ansvaret och problemet på kvinnorna. Kanske kan MeToo ta bort lite av den vanföreställningen. Rikta uppmärksamheten dit problemet ofta ligger när det kommer till jämställdhetsfrågor, män...

//Stefan

MeToo och idrotten.

Äntligen når MeToo idrotten i Sverige och gör det möjligt för idrottare att lyfta fram insiktsfulla kunskaper. Som Nilla Fischer i Aftonbladet:

"– Den manlige idrottaren hyllas som ett ideal, och så länge han presterar lämnas både kultur och utövare oberörda av lagkamrater, supportrar och av de idrottsförbund han representerar. Detta finner jag problematiskt och bör ifrågasättas.

Vad har du för egna upplevelser av sexuella trakasserier inom fotbollen?

– Jag har fått dödshot både hemskickat och via sociala medier. Jag har även varit utsatt för andra trakasserier och härskartekniker. Att bli utsatt för sådant är vardag för oss kvinnor som befinner oss på "männens arena", alltså idrottsrörelsen. Män vill skydda det som är deras. Damlag eller kvinnliga utövare prioriteras bort till exempel när det gäller planer, budget och omklädningsrum."

Även om MeToo mestadels handlat om rena sexuella trakasserier och övergrepp så pekar Fischer på det som ofta är grunden till att kvinnor och flickor utsätts för diskriminering och trakasserier, att dom tar plats som män anser är deras. Fotbollen är kanske det tydligaste exemplet (globalt) med vilket kön som ges uppmärksamhet?

Vilket kön som tillåts vara tränare för män/kvinnor?

Vilket kön som får dom bästa förutsättningarna att utvecklas?

Vilket kön som sitter på makten i idrottens organisationer?

Självklart är det här tillämpbart på alla idrotter i olika utsträckning, en lista med frågor för längdskidåkningen är enkel att göra.

Vilket kön är det som får resurserna inom den professionella långloppsåkningen?

Vilket kön är det som tillåts vara landslagstränare?

Vilket kön får dom bästa sponsorkontrakten (relaterat till prestation)?

Vilket kön får åka längre distanser?

Vilket kön var tidigare ensamma om att få tävla i Vasaloppet?

Vilket kön sitter på makten inom idrottens organisationer?

Listan är lång. Som Fischer mycket träffande beskriver, män anser att vissa platser är deras. För att behålla det, speciellt när det ifrågasätts och utmanas så blir svaret diskriminering och trakasserier, den sexuella övertonen är bara det starkaste patriarkatet har att komma med.

//Stefan

onsdag 22 november 2017

Träning i Brux

För kanske trettonde året i rad har jag tränat i Brux. Efter att vi i Strömsberg dissade Idre så kom vi på min och Tonys inrådan upp hit. Det var ett rätt så bra val. I år åkte jag upp efter tävlingen i Grönklitt för att få lite mer varierad skidåkning.

Det är dock länge sedan jag åkte i ett Brux som hade ett större snödjup, visserligen var vi i början med Strömsberg här i månadsskiftet november/december, lite senare alltså men det kunde ju vara fullt med snö i dalgången i mitten av november då också. Tråkigt att man inte kan åka lite längre turer både upp mot Klinken och ner mot Funäs. Längden på spåren räckte ju till ändå, dock blir ju träningen upp och ner på Kläppen lite speciell.

Mikaela funderade varför så många skidåkare bedrev träningen nere på konstsnön när det gick att åka upp. Jag hade väl inget svar på det men det är väl kanske ett socialt fenomen inom längdskidåkningen. Det är ju 10 gånger finare där uppe på fjället men lite jobbig träning självklart. Är man i Brux så vill man väl utnyttja den fina terrängen? Kanske lite tufft för motionärer att klättra upp men tror nog att dom flesta skulle gilla det.

Det var som skrivet inte mycket snö men Kläppen var okej och blev bättre med mer snö under veckan. Jag åkte både i hårt och lugnt tempo för att få ut det mesta av träningen. Lugn träning, både klassiskt och stakning med sällskap, Hårt i form av klassiskt, skate och stakning. Om man bara håller sig till den intensitet man ska så funkar backarna riktigt bra, och det är ju 10 gånger finare än att snurra på ett konstsnöspår.

Representativ bild för träningsmiljön.
//Stefan

tisdag 21 november 2017

Grönklittspremiären 2017

Säsongsdebut för en dryg vecka sedan i form av 27 platta kilometer i Grönklitt. Inget fel på Brux men ska tävlingsåkningen överleva i Sverige så krävs det olika alternativ, så tack till Team lager 157, Orsa-Grönklitt, Marcus Laggar, Orsa SK och alla ni som ordnade tävlingen. Tävlingen hade lockat till sig ett bra och brett startfält på herrsidan samt ett ännu bättre om än mindre brett startfält på damsidan.

För min egen del hade jag jobbat hårt på stakmaskinen och hufsat tidigare i veckan så jag hoppades på lite fart i kroppen och att komma in i säsongen bättre än förra året. Nåja, när starten väl gick var jag allt annat än pigg. Sladdade bak i tätklungan första varvet och när farten gick upp så lyckades jag ansluta till en grupp med Joanathan Steen, (den evigt unge)Uffe Jansson och Jacke Söderqvist, hyfsat bra åkare alltså. Jag försökte dra lite första halvan men var trött och hade ont i magen. Uffe gjorde det mesta jobbet och det var verkligen lättare att ligg bakom. Vi tappade väl jämnt på täten och jagade Stefan Sunnerberg strax framför. Andra halvan var jag lite piggare och gjorde mer dragjobb, ingen bra känsla i kroppen men okej. Loppet avslutades med att Jacke långspurtade in först starx före mig, Uffe och Jonathan. Bra så.

Ingen skön känsla i kroppen, inget tryck i stakningen men en okej insats och bättre än förra året. Nöjd med det och hade ju dessutom följe med bra åkare genom tävlingen. Bara att bygga vidare på det här.

Längd.se har en artikel och resultat här.

Nu vill man ju gärna tävla något mer före jul men är väl osäker på hur det blir. Björnjakten i Älvdalen missar jag och Idres tävling helgen före ska tydligen innehålla påtvingad diagonalåkning. När nu SSF så tydligt markerar att dom inte vill ha med långloppsåkare så får man väl kanske se sig om efter något annat då. Eller åka runt och bli diskvalificerad i efterhand?

//Stefan

torsdag 16 november 2017

lördag 11 november 2017

Det här med feminismen...

...Att den skulle ha gått för långt, det hör man inte längre. Det här att sexuellt våld skulle orsakas av invandring, det är bara dom mest extrema som fortsatt förfäktar.

Det är nästan så man kan tro att förståelsen för att sexuellt våld (och hotet om det) är en central mekanism för att upprätthålla patriarkatet (om än inte det enda).

Och allt för att en massa kvinnor (och några män) tillsammans visar att deras erfarenheter inte är enkilda utan gemensamma.

//Stefan

torsdag 9 november 2017

Skiergträning

Tisdag och onsdag morgon, båda innehöll Skierg-pass, det har ju inte hänt tidigare! Nu har jag över dom senaste åren varit dålig på att prioritera stakmaskiner, mest då för att jag haft tid och kunnat prioritera stakning på snö eller hjul. Så stakmaskinsträningens eventuellt positiva inverkan på min prestation har jag inte riktigt provat än. Nu tycker jag att det är ett bra sätt att köra ganska korta och riktigt hårda intervaller på så den här hösten/vintern tänkte jag verkligen ge det ett försök. Sen är det ju alltid bra att variera träningen, även över åren.

På Skierg kör jag nästan bara 500m/1min vila av just den anledningen att den är ett bra upplägg/verktyg att pressa kroppen lite extra hårt, långa intervaller får jag ändå i backar ute på rullskidor. Motståndet på maskinen brukar jag variera mellan 8 och 10, dvs tungt. Det är helt och hållet ett val utifrån vad jag vill träna på, det är ju när det är tungt uppför och går snabbt jag tappar åkare som är bättre än mig, inte när det är platt och går lätt. Har man brist på 10-minutersbackar hemma så är ju självklart längre intervaller ett bra alternativ.

Så jag är nöjd med två pass dom senaste dagarna, det första gav 20 minuter effektiv tid, det andra 15 minuter. Båda tog ut det som fanns i kroppen även om den andra dagens intervaller gick lite segare. Så det blir väl en fortsättning snart.

Gårdagens andra pass blev också intervaller, brukar sällan funka med dubbla intervallpass för mig med gårdagen var ett undantag. Ronny och jag löpte bort till Rembospårets backiga del och körde i en backe med lagom brant lutning tre block hufs upp/löpning ner. Dvs kontinuerligt i 10 + 15 + 15 minuter. Ronny (med kenyantendenser) höll farten uppför och jag (med mer vana utför) höll farten utför. Jag hade även vanliga klassisk stavar för att jobba lite mer med överkroppen, det var verkligen inte nödvändigt på just det här passet! Bra pass och benen var ganska tomma efteråt.

Annars har jag hunnit med två dagar i Grönklitt på snön. Ett träningsrace där Pontus var stark, jag riktigt seg och Ronny mitt i mellan. Ronny och jag gjorde också (kanske säsongens sista) ett intervallpass i Olshyttebacken i Garpenberg.

Vissa skidåkare vill att man ska ta bilder hela tiden, andra får kommentarer hemma några dagar efteråt att man såg så upptagen ut i spåret. Försvarade mig med att jag faktiskt tränade.

Nu väntar snö snart förhoppningsvis.

//Stefan